Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•413
ter af vilda blommor oeli
dermed pryda krusen oeli
stenarne. Under årens lopp,
mellan flickan växte upp oeli fiek
mem fßrstårul oeli krafter,
förvandlades kyrkogården till en
verklig trädgärd under hennes
skickliga, älskande hand. Hon
gräfde med sin lilla spade,
sörjde för frö och skott,
planterade än i krukor, än i kalljord
och vandrade många trüttn tjät
emellan kyrkogården och
brunnen för att bära vatten till
sinn kärn blommor. Den rike
godslicfrrn och den fattige
torparen, enkans lille son och
herrgärdens små barn, gammal
och ung som sänktes neil i
jorden fick sin graf så vackert
smycknd af krymplingens hand.
Tvenne grafvar voro henne
dock kärare än andni, de
fingo de skönnste kransarne och
der älskade Helena ntt sitta;
dessa voro hennes moders och
en liten systers graf. Der
kunde hon sitta timtal och
halfhögt siimtnln med de döda
under det hon band sina
kransar. Ku dag sot t hon åter det
med hein famnen full uf
blom-nior, då koui någon smygande
bakom henne, ryckte häftigt i
hennes förkläde så att
blommorna kastades lå ngt omkring.
Förskräckt vände Helena sig
0111.
„ Ack Henrik!-, utbrast hon,
,,hvarföre gör du mig en
så-dnn skada, se, se huru du
trampar på mina kransar!*
En groflenimnd gosse med
ett mörkt, elakt ansigte stod
hvisslande framför henne.
„Dii behöfver ieke öda
tiden med att leka", sade ban,
..jag är icke äldre än du oeh
jag får likväl arbeta albi
dagar från solens uppgång till
dess nedgång".
„Farfar säger ntt jng är
o-förmögen till arbete", svnrade
Helena saktmodigt under det
bon plockade upp de af
blommorna som voro oskadade.
,.Pnstorn säger detsnmma och
du vet nog ntt jng alltjemt
måste ligga i min säng för bnra
plågor och trötthet".
Gossen skrattade föraktligt;
„.Ing är nog trött, jag också,
men det år icke godt att
låg-gn sig när innu har en sträng
husbonde. Se så, gif mig de
der blommorna jag, behöfver
dem".
„Aek tag dem icke, gode
Henrik!" had Helena
bevekande, „jng har inga andra och
min mammas graf måste få en
ny krans för söndagen".
Henrik ryckte blommorna
tilden lillas svaga hnnd och sprang
bort. Bittra tårar runnö
öfver det ensamma barnets
kinder, hon lade smekande sin
hand pä modrens grafkulle och
hviskade: „du vet att jag ej
kan ge dig blommor! Ack!
stygge Henrik, hvilken sorg
du gjorde mig!"
En vecka hade förflutit, det
vnr åter Lördag. Helena gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
