Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•415
at" sitt annars iså kiira arbete ocli
med bøklämdt lijertn pick hon
hem.
rT)ii ser sft allvarsam nt: livad
har händt?11 frågade tar tur,
Åter kändes ett stygn i
Helenas hjerta ocli en manande röst
hviskade: agif honom en
blomma, förlåt honom Men den
andra rösten hviskade: lan hörde
ieke din bön och såg icke dina
t&rar när du begärde tillbaka
dina blommor".
I den tysta natten låg Helena
på sin hårda bädd; hon knnde
icke sofva, hennes hjerta var tungt
ocli bekyniradt, hon knnde icke
läsa sin aftonbön i 1’rid och ro
som förr.
Följande dag giek Helena
å-ter till kyrkogården.
Oemotståndligt drogs hon till Henriks graf:
öfverallt doftade blommor i
färgrik prakt, lians graf allena stod
öde, den svarta mullen såg hemsk
nt oeh det svarta korset var så
dystert, ingen prydnad, ej ett spår
af en vänlig, vårdande hand ....
ack! jo — några friska gröna
pränstrån lindé uppspirnt sedan i
gär.... uChid är barmhertigare
än menniskorna I11 utbrast Helena.
uPm j icke förlåten
menniskorna deras brutt, så skall eder
himmelske Fader icke heller förlåta
ederT, hviskade rösten i Helenas
hjerta. Hon knäböjde på
grafven och bad länge och innerligt
om förlåtelse för sin vrede och
hämdfullhet, sedan tog hon sill
lilla spade, jemkade killien oeh
planterade några blommér i dess
sköte, derefter tog hon en frisk
krans som hon ämnat för sill
moders graf, och hängde den öfver
korset.
aMamma skall tycka 0111 det
så, jng vet det11 sade Helena.
Dä Helena åter kom hem,
sade farfadren: „Henriks värdinna
var nyss här. hon sökte digTl.
ijHvad kunde lvon vilja mig?71
frågade Helena.
.Jo, Henrik lindé skickat en
helsning", svarade den gamle, Jian
hade djupt ångrat nil sin
elakhet emot dig ocli andra och
bedit alla om förlåtelse, ban bad
säga dig att bnu väl visste att
han icke förtjenade blommor på
på sin graf, men att ban vore
nöjd blott han visste att dn
ville förlåta honom".
aDet har jag gjort, farfar,"’1
utbrast Helena, "Gud uppmjukade
mitt hjerta11.
Allt uicr ocli mur älskade Helena
sina blommor, allt kärare blefvo
licn-nc grafvarne och Henriks lilla killie
stod i full fägring, prydd tned de
skönaste blommor, aldrig glömdes
kransen på detta enkla kors. Allt liera
grafvar llck Helena att vårda, slutligen
äfven sin gamle farfaders. Också hau
nedmyllades i fattigkyrkogården, men
der saknades ej blommor och kransar.
Så koin den dag ds det blef Helenas
egen tur. Hvem skulle siuycka
hennes graf? Ingen lindé fått i uppdrag
att göru del ocli likval hängde
ständigt eu frisk kraus på hennes kors oeh
blommorna på den lilla kullen
saknade hvarken vatten eller stöd. de
doftade och frodades väl. Hvems förtjenst
var det? Alla kaude grnfvarnes v&n,
alin visste att. den bleka Helena var
den soui vårdade deras kära aflidn||a
grafvar oeh som halle förvandlat don
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
