Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•414
omkring bland sina grafvar,
vattnade och rensade; då kom
Jion till den del af
kyrkogården der de fattiga begrafvas.
Död gräfva ren hade just slutat
sitt arbete och stod med
spaden på axeln. „God dag,
lilla kamrat!", ropade han till
Helena, Jivad har du uträttat
i dag? Jag gräfver och du
planterar, jo, jo~.
„Hvem skall begrafvas der?"
frågade Helena.
„Den vildaste pojken i byn",
svarade d öd g räf va ren.
,, Henrik!", utropade Helena,
sammanknäppande sina bänder.
„Ja. Han fick en häftig
feber och dog inom några
dagar. — Det lär just ingen
sörja honom", mumlade
tlödgräf-varen — och gick sin väg.
Helena stod ännu qvar.
Ilen-rik var död! Den vildsinnte,
obändige Henrik! Han, som
ännu nyligen förorsakat
Helena en sådan sorg, ban som
alltjemt gjorde illa och mest
åt den stackars krymplingen.
En gång hade ban gäckande
ropat: „Helenn, du lägger väl
blommor på min graf också,
när jag dör".
„Men nej, det vill jag ej
göra!", utropade Helena för sig
sjelf, der hon stod vid den
öppna grafven, „han förtjenar
inga blommor, hans graf skall
ensam stå kal och öfvergifven.
Dödgräfvaren har rätt, ingen
sörjer honom**.
Helena gick hem öfver
kj*r-kogården: blommorna stodo
doftande oeh praktfulla om kring
henne ty det var midt i sommaren,
och vinden susade mildt i
trädens kronor, men det var ingen
frid i Helenas hjerta — vreden
oeh hämnden hade fått insteg der.
I stugan satt den gamle
farfar uuli gjorde t vågor. Helena
satte 8ig bredvid honom oeli
hjelpte till så godt hon kunde.
„Huru ser det ut i din
trädgård, barn?10 frågade den gamle.
uBlonunorna frodas"", svarade
Helena.
aDu är sa tyst i dag; hvad
har händt?11
u.Henrik är död, farfar".
ySå, så. Ung oeh gammal
tager döden, mon — det är ingen
som sörjer Henrik1’.
»Nej, han var rså elak"", sade
Helena, ahan gjorde intet annat
än ondt.
Söndagsafton gick Helena äter
till kyrkogården. Ett groft svart
kors stod på Henriks graf. Det
kändes som ett styng i Helenas
hjerta.
,xSkall du ieke gifva honom
tiågru blommor?15 hviskade en röst
inom henne.
ttNej, han tog mina sista,
mina bästa blommor ifrån mig, det.
var hans sista gerning oeli
alltid var han elak emot mig".
Helena vände sig bort från det
svarta korset, hon gick till de
andra grafvarne. Blommorna sågo
så allvarsamnia ut, vinden susade
sä sorgligt, hon hade intet nöje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
