Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2(i
Skogen flr Hera mil läng: der
linnes ekar och bokar. Iiiir oeli
der utsträcker en ståtlig fura
sina präktiga rödbruna grenar
genom de mjukt |öfvade tlädcus
vackra kronur, på några
nnpliöj-dare platser skina hvita
björkstammar genom dunklet, och pä
de ställen der qvarnbfteken belt
manligt framsorlar stå alar i täta
rader,likväl blandade med enstaka
pilträd och videbuskar som
doppa sina grenar i vattnet alldeles
som gråa,neddammade
vandringsmän de der längta att fä släcka
sin törst.
L en glesare del af skogen, så
nära intill qvarnen att man
förnimmer fördämningens brus, står
ett skogsvaktnrehus helt vänligt
och nytt om ook lågt och litet.
De uulaktigit väggarne och det
röda tegeltaket afsticka. triHigt
emot trädens grönska. Ännu för
ett år sedan hade en torftig
halm-koja stått [»I sa ni ma plats, men dä
grefven, som är ägare till skogen,
var särdeles bevågen sin
skogvaktare, lät ban bygga honom
detta nya, trefliga hus.
Det är på något afstånd och
omhägnod af eu hagtornhåck den
säkalhide trädgården är belägen.
Skogvaktarn har troligen endast
af tillgifvenhet för sin hustru här
lätit anlägga en trädgåi d, ty den
lilla frun har, som den grefliga
trädgårdsmästarens dotter, vuxit
tipp ibland blommor. Ilär i
skogen trifvas blommorna ej väl,
allt _ sedan Barbara,
skogvaktarens dotter, ur första giftet,
ej mer finnes der, för att
vattna dem.
Bäst står likväl ännu löfsalen
af akogsrefvor vid häcken tätt
invid den stora fläderbusken.
Skngsvaktarn har upptimrat en
ställning af björkstammar, och
skogürcfvau har redan klängt sig
så högt ditupp, att Ëlsbcth
skogs-vaktarns enda barn — nödgas
stiga upp på bänken för att kunna
se huru rankornns yttersta
spetsar omsluta björkspjälorna.
Nu satt lilla Elsbetl. i löfsalen
på bänken och var mycket trött.
Fadren hade i dag väckt henne
o-vanligt tidigt, sjelf påklädt henne
och sagt att hon barn skulle gå ut
i trädgården alt vattna
blommorna och sedan leka. Modren var
sjuk, derföre lindé fadren i dag
skickat gossarne allena till
skogen och sjelf stannat hemma.
Els-Ileih hade uti vattnat alla
blomster, Aurikler, Kejsarkronor,
Tul-paner, Akerbinilan,
Kapuziner-krnssan, Bi d t|ars por rar, ja till och
med de förvissnade Snöklockorna
och rleii stora Nareissbusken,
hvilken ännu aldrig fått en enda
blomma, inte ens dä syster Barbara
ännu vattnade blomstren, och hon
kunde välja blommor så utmärkt
väl. Da hon ännu lefde, bådo en
skön yppig rosenbuske och en
praktfull Cactus stått derinne i
kammarfcnstret, och dessa
blommor hade varit lilla Elsbcths fröjd.
— Men da Barbara för ett år
sedan dog, vissnade äfven
rosenbusken och hennes cactus sörjde
i och gick ut. Då hade Elsbeth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
