Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
ined niig, så skolo vi gå till
näm-rlcmnns far och fresta, oin vi int
kiiinl lyckas knipa cn höna. Han
håller i natt bröllop at sin
dotter, och uppå vinden ofvan
stugan sitta bönorna; vill du krypa
uppför väggen och in genom
gluggen, så kan du laga höna
efter höna och kasta ner till mig."
„Ja," mente Kalle, „fogelstek
skulle just kunna smaka i natt."
Och sä barkade de af till
nåni-deinans. Nalle kiöp#tippför
våggen, kom in på vinden och
kastade höna efter böna neråt
Mickel, men Mickel bar höna efter
höna till sitt. bo. När nu Nalle
tyckte att de ||atle fogel mer än
som behöfdes, ville ban krypa
tillbaka, men då sade Mickel:
„Ah, hå ! hvad de hönorna äro
små och magra, må der då int
tinnes någon tupp, som skulle ha
något för kött på sig?"
„Hej, jo!" svarade Nalle, „men
der, ban sitter, stå uiellantaks
störarna så långt frän hvarandra,
att de icke hålla att stiga på."
.,Försök ändå," sade Mickel.
Och Nalle steg tillbaka, men
just som ban skulle knipa tuppen,
brusto störarne och luusen damp
ner i stugan. Qvinnfolket oeii
barnen började skrika, men
karlarne togo störar och dammade
om Nalle sä att det var just si
och så, att han kom derifrån med
halfva lifvet.
Hak och rifven i skinnet
luffade han till skogs, men på
vägen kom emot honom Mickel,
haltande på tre ben och med
svansen mellan benen och sade:
„Aldrig, aldrig, far, har det händt
mig en sådan olycka: när
gub-barite dängde om dig i stugan,
rusade käringarna ut och
kastade stenar pà mig och togo alla
foglarne bort. Jag kan int röra
! mig ur Häcken, så sår och
upp-sviillen är min kropp."
Nalle ömkades då öfver
Mickel och tog honom på siu nacke,
men de lindé cj kommit långt på
vägen, förrän Mickel sade
mellan tänderna: ,.Halter bär bel."
..Hvad säger du?" frågade
Nalle.
„.lag säger du är Lrod, far, som
bär mig," svarade Mickel.
Nalle gick åter ett stycke framåt.
wHalter bär hel," sade Mickel
för andra gången.
L)å märkte Nalle att Mickel
hade narrast ocb i ilskan
ramade ban Mickel och kastade
honom mot en al rot. Men Mickel
sprang strax upp på alla fyra
fötter och sade: »Kastar du mig
mol en nlrot, sa skadar det mig
hvarken till hand eller fot!" ücli
så höjde ban svansen i vädret och
sprang till skous.
Ridten eller den lille Adolf.
Det var engång en liten gosse,
som bette Adolf hans lär var en
rik köpman i stadan K. En dag
skulle Adolf ut och rida med en
mycket vacker bäst, den bästa
fadren ägde och som ban också
mycket älskade, emedan det var
ett så klokt djur. När Adolf ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
