Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ra tårar, skogsrefvan vrider sina
händer och nllns blicka* följa det
tysta, allvarliga tåget.
Det skrider tvert igenom sälen
11 än till den plats der snökloeknn
sjönk i den bnrinhcrtiga
vatten-blommana aruiar. De änii j
mera i siden, men det går ett sorl
genom det lysande sällskapet:
snökloeknn ligger derute i våta
kläder - snökloeknn är död!
Musiken 1’Orstummas, tystnar,
gästenia försvinna, man vet ej
hvarthän; solthvonen äi" borta oeh
alla do skimrande ljusen
slocknade hvilka brunno så klara i
små ekollonskålar, hyaoinlkalkar
och ehlfärgade liljor, men mörkt
år det likväl icke — nej,
alldeles ljust, och hnckspikcn hain rar.
En solstråle lyser den lilla
nisbeth rakt in i ögonen hvilka
förgäfves se sig omkring efter det
stora, brokiga blomstersällskapet.
Endast skogsivfvan, flen glada,
vänliga värdinna är der och
stryker smekande den lilla flickans
rosiga kind som lutar sig emot
en hvit björkstam i löfsnlen. — Nej
— ännu mer! — hvad är detta?
Då lilla Elsheth riktigt öppnar
ögonen, hvad ser hon, om ej en
skön blommande rosenbuske och
en praktfull caetus hvilka stå
framför henne på det enkla
bordel i löfsnlen! och dessa
blommor tyckas henne nästan ännu
vackrare oeh yppigare än de,
hvilka syster Barbara vårdat.
Snöklockan är död! surrade
del ännu i lilla Elsbcth öron, och
der stodo nu den drottningslika
rosen och den beväpnade caetus.
„PappnI mamma!" utropade
bon oi-li sprang uppifrån bänken :
„ k fira puppa! snälla manunn! sen
sen !" — men der stod redan
fadren i husdörren oeh utbrast:
„Nå, Elsbcth! — kom fort och
tacka din lilln syster. Hon har
hemtat med sig åt dig den der
rosenbusken och din vackra
caetus."
»Jag har då åter en syster
— en snäll, god Barbara!"
jublade barnet oeh ilade med
glödande kinder oeh flygande lockar
fram emot boningshuset och
fadren.
„Vet du det redan, Pappa",
sade hon då hon kommit honom
nära — * rusen sitter på thronen
bredvid kejsarkronan; snökloeknn
|är död, musikanterna äro
bortgångna, men det» lilla oxläggan
såic så vänlig ut då klockorna
ringde genom ilen ljusa skogen!"
Räfven och Björnen.
(NyliLiiiUk folksägn.)
Förr i verlden, ihi allt kunde
tala, träffades Nalle oeh Mickel.
[Nalle var nrg, h visslade och slog
raraarne tillsammans så det gaf
eko i skogen. D;i sade Mickel:
„Hvad felas dig nu, far?"
„Jag är så glupskt hungrig."
I svarade Nalle, „of Ii vet ej,
hvarifrån jag skall få något att äta."
„Nå, se det var nu något att
tilia om," svarade Mickel, „kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
