Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vännen stälde sin kosa till de
redlige Dnltiinänncn, lios hvilka
Engel b reckl s och Sturarnes
rnn-nande ord städse funnit genklang.
Först vidtog han dock några
försigtighetsmått, som fiendens
vaksamhet gjorde nödvändiga: han
klädde sig i bondedrägt, tog en
rund hatt på hufvudet och en yxe
pa axeln, saml vandrade så kring
bygderna, likasom sökte ban
arbete. Han hade mångenstådes
bekanta, våntier sedan den glada
ungdomstiden i Uppsala, och
deras tankar ville ban till en
början utforska. Någon gäng tog ban
derföre tjenst såsom dräng,
oftare gaf ban sig genast till känna,
men framgång rönte ban icke; af
de gamla lek- och skolkamraterna
var den ene obeslutsam, den
andre vän af danskarne o. s. v.
Under allt detta sväfvade Gustaf
ständigt i fara att blifva
ertappad af sina förföljare, ty ett högt
pris var satt på hans hufvud, och
man spanade med stor ifver
efter honom. Emellanåt var det
blott genom den underbaraste
skickelse som han lyckades
undkomma; då han t. ex. engång
fördes gömd i ett halmlass
vidare, råkade danskarne på detta,
anade oråd och irenoinstungo
detsamma flere gånger med spjut,
men skråmade blott lindrigt den
de sökte och läto lasset fara.
Eller låg ban i liera dagar gömd
för deras förföljelse i vildmarken
under ett stort tråd; ja, en gång
ertappade de honom
oförvnran-des i en stuga, Lyckligtvis visste
värdinnan, hvem hon hade under
sitt tak och at| ögonblicken voro
dyra; hon rappade honom med
bröspaden, som hon höll i
handen, på ryggen och ropade: hvad|
står du och gapar på främmande!
likasom hade du aldrig sett folk
förr; packa dig ut i logen att t tö-i
ska! Huru kunde danskarne ana,j
att de hade något förmer än en
bonddräng framför sig!
Omsider hann Gustaf till nejder,
der ban i förlitande på allmogens
fosterländska sinnesstämning,
tordes öppet orda till menigheten
om rikets belägenhet. Med
deltagande hörde man äfven på hvad
den unga ståtliga herren
förtäljde; dock beslöts, att till en
början endast fråga gran
nsoeknemän-nen om deras mening.
Emellertid smög sig Gustaf norrut med i
stor fara att blifva upptäckt. I
Mora socken uppträdde ban åter
offentligt en af dagarne i
julhelgen. lian var en mästare i att
röra hjertan med ordets magt;
talet förfelade ej heller här sitt.
mål, då han skildrade rikets
nödsiählu belägenhet, och
uppfordrade alla välsinnade
dalkarlar ett gripa till vapen mot
den omilde konungen, som låtit så
mycket oskyldigt blod flyta. Om
nu Gustaf burit det af gammalt
käuda och älskade Starenamnet,
så är det visst möjligt att ban
straxt lyckats öfvertala dem till
fejd: men bönderna visste intet
godt om hans slägt, hvilken
alltid varit på danskarnes sida, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
