Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma och skarpsinniga unga
sinnena åt deras naturliga
an-st rångftingar,
Mathilda, fattade genast tycke
för fru de Surville, derför ntt
snrgdrågteri klätlde henne vill:
sednare intogs hon ännu mera när
hon hörde herättelsoti om hennes
olyckor, öfver hvilka hon en dag
gaf henne en enkel och rörande
beskrifning. Mathilda kände sig
i-synnerhet rörd af berättelsen om
hennes dotters död, en vacker, ung
och i alla afseende framstående
flicka hvilken hon förlorade i
biominan af hennes ålder. Ilon föll
in vid hvarje omständighet och
ställde till dm stackars modern
en mängd frågor tned en naiv
nyfikenhet.
— Ah! jag har nu en
fullkomlig föreställning ont henne, sade
hon, sedan hon gjort sig
underrättad otn färgen nå hennes hår,
hennes ögon, hennes ansigtsfårg,
||ennes växt. röst och sätt.
— O nej! svarade fru de
Surville med en suck, ni kanirkeaf
tilia dessa beskrifningar
fullkomligt föreställa er min Helena. Hon
var vacker och behaglig, men
hennes hjerta!.... sade den stackera
modern med en af tårar hämmad
röst.
— Jag ber om förlåtelse.. . .jag
skall icke mera göra er några
frågor, min fru.
— Gör så mänga ni behagar,
min goda Mathilda ... Jag älskar,
att tänka på henne... Jag kan
nu tala om henne man fåfänga ...
Hennes kurakter skulle ha
för-I tjust er.
— O! jag skulle ha älskat
henne mycket, jag är säker derom.
Hvilken af nss två skulle hon
hafva föredragit, Isabella eller mig?
— Hon skulle ha älskat er båda
för edra olika egenskaper,
föreställer jag mig. Hon skulle icke
ha önskat, att hennes kärlek
skulle bli ett föremål för täflan, en
orsak till afund mellan två
systrar. Hon förstod att göra sig
älskad utan att tillgripa sådana
föraktliga medel. Hon nåde
tvenne bröder, hvilka båda älskade
henne ömt. Ni vet, att den
tillgifvenhet, smil mini Inirtill barn,
är den enda, som icke liar behof
af att vara grundad på aktning;
nå väl! tnin Helena var lika sä
mycket aktad som älskad.
— Jag önskade ha en sådan
vän som hon! Men hon skulle lin
varit så öfverlägsen mig, att hon
skulle föraktat mig. Isabella
skulle ha intagit henne tned sin för-
1 inåga att samtala, ty hon känner
så mycket, och jag känner
ingenting.
Om ni vet, att ni ingenting
känner, sade fru de Surville med
ett uppmuntrande småleende, så
vet ni dervid likaså mycket anm
den visaste uf menniskor, Dä
o-raklet nfknnnade, att Sokrates
välden visaste blund vise, svarade
denne filosof med den
anmärkningen att han vissLe sig vara
okun-nig, då deremot de, som tro sig
känna aili. icke äro i stånd till
att lära sig något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
