Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deri så minn rädisor! — Jag är
alldeles vurm ännu! sade Herbert
i det han nftog sin hatt.
— Ack, kom ej nära mig med
din Bprutknnna! yttrade mistriss
Hnreourt i det hon drog sig
tillhaka, och betraktade sin sons
händer, som långtifrån egde den
hvithet som hennes.
— I)in vagn år utanför porten,
mumma, sade Isabella inträdande
i rummet; — men jag ber dig
om ett ögonblick för att. visa dig
en sak, som är bestämd för
salongen, så snart den blir färdig: den
är verkligen vacker.
— Låt oss då skynda, ty jag
har redan dröjt för länge.
— O nej, du har ieke dröjt,
mamma: se endast min korg! sade
Favorita, vänligt dragande henne
från handen. Isabella visade
henne sin sidenglob, som var
upphängd framför fenstrec Och
tagande sin pensel yttrade hon: — Se,
mamma, med hvilken omsorg jag
ritat Rhen, Po, Elbe och Donau:
du ser, att jag icke slutat
Europa; det skall bli helt annat när
Asien, Afrika och Amerika
blifva färdiga och när färgerna
blifva alldeles torra.
— Se så, Isabella, nu skola vi
se på min korg, yttrade den
o-tåliga Favorita, i det hon visade
sin mor en knapt påbörjad korg;
— jag skall göra en rad för att
visa dig huru det går till. — Och
den lilla Hickan började lifligt
röra sina nätta fingrar. Arbetets
vackra och behändiga utseende
och den lilla tillverkarinuans lyck-
liga uppsyn fästade den förtjusta
moderns uppmärksamhet, så att
hon lör en stund glömde, att
hennes vagn väntade.
— Vagnen är framkörd, min
fru, sade betjentén.
— .lag måste gå! ropade
mistriss Harcourt, plötsligen väckt
ur sina drömmar. — Hvarmed
kommer då jag att roa mig?...
Jag hade bordt resa för en half
timme sedan. Mathilda!.,
hvarföre är din syster icke ined dig?
Mathilda satt afsides i en knut,
så intagen af sin låsning, att
hennes mor tvenne gånger måste
kalla på henne förrän hon
upplyf-tade sitt hufvud.
— Hvad j alla sc’n lyckliga
ut! sade mistriss Harcourt. — Och
jag som måste begifva mig till en
af dessa förfärligt stora
middagar! ... Ah! jag får blott äta en
munsbit!. .. Och sedan bela
natten med korten i hand! korten,
soto jag hatar likaså mycket som
du, Isabella! ... Beklaga mig,
fru ile Surville... God afton,
lyckliga varelser! Och, med en
halft verklig, halft, tillgjort!
rörel-re af missnöje aflägsnade sig
mistriss Harcourt.
Det år lätt att lyckliggöra
barn en hel afton med nya
leksaker och sysselsättningar, men
det faller sig svårt, att låta dem
fortfara med sysselsättningar, som
förlorat nyhetens behag. Fru de
Surville vinnlade sig under flera
veckor dm att åt sina elever
finna sysselsättningar, som skulle
(Forts, sidau t?2.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
