Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Den giriges dotter.
Legend.
(Med illustrationer.)
Den gamle inder Anton var en girig man. Under trappan till
sitt lilla obetydliga hus hade ban gömt sina skatter. Alltifrån det
Elisa var helt liten, hade hon sett honom sitta på detta
undangömda ställe i den tysta natten och stirra på sitt guld, hvilket ban
då framtog för att njuta af iless åsyn. Endast Elisa hade sett det,
ty fader Anton älskade henne nästan lika högt som han älskade
sina skatter och han hade strängt förbjudit henne att tala derom
för andra. Guldets värde kände hon för öfrigt icke heller.
Men utanför fader Antons hus var en liten kulle, soin var
alldeles öfvervuxen af rosenbuskar. Ilär lekte hans lilla, i trasor
klädda sköna dotter, oeh ibland rosorna växte hon allt större och
större. Om dessa rosor trodde man allmänt att de voro fader
Antons enda skaft, ty när en tiggare gick förbi och den utinagrade
gubben satt på kullen som ett grinande benrangel, och den
stackars tiggaren då utsträckte sin hand, så svarade fader Anton
o-föränderligt:
— Jag har ingenting att gifva; jag är lika fattig som du.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
