Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Men från kullen räckte Elisa med sitt ljufva småleende den
fattige en af de stora sköna rosorna. Detta småleende stannade länge
qvar i lians själ; ja tillochmcd den gamle fadren smålog dervid.
Då utbröt hungersnöden med död och farsot i den lilla staden.
— Gif oss bröd, sade de fattige till Elisa när hon var ensam, ty
för den gamle fader Anton blef man alltmera rädd. Gif oss
penningar; för penningar kan man köpa bröd, sade de.
Då gick Elisa till skatten under trappan och hemtade
penningar samt köpte bröd derför och bar det i sitt förkläde ned långs
vägen. Der mötte hon sin fader.
— Hvad har du der, barn? ropade fader Anton, blek af ångest;
hvad har du der?
Darrande svarade’Elisa: — Kosor, fader!
— Så visa mig dem! skrek gubben.
Bäfvande öppnade flickan sitt förkläde och se, det var rosor!
Då vände den girige sig om och fortsatte sin väg och rosorna
förvandlades åter till mättande bröd.
Så lyder legenden. J, girige tagen häraf en dubbel lärdom:
Gifven af edert öfverflöd och tvingen ej edra barn till att antingen
blifva omenskliga eller osanna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
