Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
vånande hastighet, (hl hon frtrn,
utt Mathilda kände decimalbråk.
— Vfthin! min kära Mathilda,
sade fru de Surville, då ni nu
känner det, som sjelfva Isabella
unger för svårt, Bkall ni, jag [-ho]|||as-] {+ho]|-
||as+} det, hafva tillräckligt
förtroende till er sjelf för nit försöka
lära er det som Isabella ieke
finner besvärligt.
— Jag är ieke Isabella, jag,
svarade Mathilda i det hon
skakade på hufvudet.
— Nej, utropade Isabella ined
ädel uppriktighet, men du är
mycket öfverlägsen Isabella: jag är
viss om, att jng ieke såsom du
skall lösa dessa svåra uppgifter,
ehuru du tror mig ega så
mycken skicklighet, och för resten, då
du engång lärt dig känna en sak,
så glömmer (lit den icke mera ..
Ilennes begrepp äro icke ytliga,
fortfor Isabella, i det bon vände
sig till fru de Surville, de äro af
samma djup, som de små
färgade fyrhörni ngn rue i mosaik
arbeten.
Fru de Surville smålog åt
denna liknelse, och Isabellas
verksamma inbilliiiugskraft som väckts
genom dettn småleende, kastade
sig på en annan jemnförelse.
— Jag kände icke ända hittills
min systers förmåga förrän ni lät
den lysa,liksom elden låter de ined
sympatetiskt bläckpåvåreldskärm
tecknade bilderna komma fram ..
Då ni lät inig se dem för första
gången, sade jag, att der fanns
ingenting; men när jag derefter
noga betraktade dem, sedan ni
några ögonblick visat dem mol
elden, såg jag dem lysa i
vackra färger och behagliga bilder.
(Forts.)
Björnen och gumman.
Det vnr en gång en gumma
som gick till skogen för att
plocka bär. Der mötte’hon en stor
lurfvig hjörn. Gumman blef
skrämd och ville, springa bort,
men björnen tog uti henne med
sina stora tassnr och sntt henne
ned på marken, derpå började den
gräfva en grop, ty björnen
tycker om att äta sitt rof först
sedan köttet blifvit föiTUttnadt och
nil var det björnens mening att
lefvande begrafva gumman. Den
uppkastade mullen ined sina
båda tassar och tittade allt
emellanåt upp för att se om gumman
var qvar. Den stackars gumman
satt rädd och darrande i gräset
och trodde att det vnr hennes
sista stund. Men huru hon
tänkte och tänkte, hittade hon på ett
godt råd. Gejinst bredvid
henne stod en gaminnl tallstubbe.
Gumman tog sin röda halsduk
och knöt den på stubben; så tog
hon sin svarta tröja och klädde
den också på stubben; sist tog
bon också sin gröna kjol och
lade den på marken framför
stubben. Nu var gropen redan så djup
att björnens hufvud var lågt
nere, då passade gumman på
tillfallet, steg sakta upp och smög
sig in i skogen, titan att björnen
märkte det; så klef hon upp pa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
