Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem: — Kommen med mig, kära
barn, till fru de Survilles rum...
Jag tror, att jag gör bilat i att
af henne underrätta mig om hvad
jag vill fråga er. Ar hon redan
uppstigen?
— Jo, mamma, men hon är
ännu icke klädd, svarade
Ma-thilda:—vi voro sysselsatta med
att läsa hos henne.
— Oeh att prata med henne,
tillade Isabella: — oeh ni vet ju
huru det hindrar henne att kläda
sig fort, mamma.
Vid fru de Survilles dörr
funno de Herbert med sin
skiffer-tnHn i handen; hans addition var
fulländad.
— Kan jag låta denne lille
man inträda med mig? frågade
mistriss Harcourt fru de
Surville: — Herbert, gif mig
handen, fortsatte hon: — Jag tror,
att jag var något otålig med dig
oeh din Cyrus, i går afton; men
du bör icke vänta, att finna alla
så goda emot dig som fru de
Surville. Vill ni lugna denne
unge mans sinne, tillade hon,
förande honom fram till fru de
Surville, oeh viste henne taflan,
på hvilken summan var skrifven.
Hennes gestalt visade denna
morgon bilden eller hellre sjelfva
verkligheten af vänlighet och godt
lynne: — .Tag är förvissad, att
det finnes icke något, för hvilket
han behöfver rodna, han! sade
hon ön» Herbert.
Den lille Herberts ansigte
lyste af fröjd öfver att erhålla ett
sådant beröm af sin mor, men
4
hans stolthet försvann snart, tia
han upptäckte Favorita, på
hvilken alla blickar rigtades vid
mistriss Ilarcourts sista ortl.
Favorita satt i den aflägsnaste vrån
af rummet, med blickarne fästade
nå väggen. Herbert märkte, att
lain var i full onåd,
— Additionen är riktig,
Herbert, sade fru de Surville.
— Herbert, tag då din tafla!
sade Mathilda till den lille
gossen, som stod förstummad oeh
betraktade sin syster.
— Aflägsna honom, hviskade
mistriss Harcourt.
— Lemna oss, min vän, sade
fru de Surville, som aldrig
behöfde undanflykter för att befria
sig från barnen: — Lemna oss,
Herbert; vi behöfva tala om
saker, som titi icke bör höra.
Oaktadt sin lifliga önskan att
få veta orsakerna till Favoritas
onåd, gick Herbert bort,
sägande: — Ni kallar mig, då ni har
slutat, icke sannt?
— Vi kunna tala fransyska,
sade fru de Surville, blickande
jiå Favorita: — sedan man icke
Kan lemna denna lilla flicka
ensam i ett rum, måste vi tala ett
språk, som hon icke förstår.
— Med alla dessa
försigtighetsmått, sade mistriss Harcourt
på fransyska: — skall mitt lilla
möss icke fä oss till annat än att
skratta. Hon skall icke
uppskrämma dig, Mathilda, såsom
mösset i går afton, är det icke
så? Men jag måste berätta er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
