Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
en smörgås, men hon sade »look
ingenting finrom. Hon vnr ute.
sydde oetø lekte, ock så kom
middagen. Åter önskade hon att
hon ej gjort detta „duninia löfte",
dit hon kände ilet behagliga
mid-dag80set, men hon stod dock
o-akta<lt alla frestelser, lockelser
och skämt fast vid sitt beslut.
Straxt efter middagen ville
bröderna gå ut att skriuna kälke,
och taga flickorna med sig. Visst
var Minna mycket matt till följe
af sin fasta, men hon var
angelägen att visa det hon ej alls var
medtagen af det och derför gick
hon. Ända till kl. 8 voro de
ute, men då kommo de in, ty
flickorna skulle börja sin lektion,
och gossarna gä i skolan. Då
lektionerna voro slut och de
andra åto mellanmål, var Minna
glad ott kunna skylla på sina
lexor för att få vara ensam i sitt
rum, ty nu var hon af ovana
ntt icke få äta så matt och trött
ntt hon nästan höll på att gråta.
Då lcxorna just jemt voro
slutade, knackade Edvard på dörren
sägande: „Minnn, kom ut; hvad
skall du sitta der och bli så sur
som surmjölken, (den du icke
får äta), kom ut, vi skola roa
oss!" — Minna måste komina ut
och hon glömde till hälften sin
hunger då hon kom in i
hvardagsrummet, Der sutto alla både
unga och gamla, och syster
Mathilda läste högt några af sina
muntra sagor under det Edvard
och Otto då och då inpassade
något af sina skämtande och
qvicka infall. Minna deltog i de
ondros munterhet och lif, och
först då aftonvarden kom,
erinrade hon sig sin hunger och
uiot-tighet; dock öfvervann hon raskt
äfven detta och tiden förflöt
ganska fort för henne under
läsningen af en rolig bok. Då hon
gick att lägga sig såg hon så
blek ut, att hennes moder
utropade: „huru blek du är Minna!"
Minna log och — somnade.
Andra dagen anmärkte pappa leende
att. Minna åt med ovanligt frisk
aptit, och tillskref detta hennes
Jiinigcrslöftc", som de kallade
det. — Följden var emellertid
den, ott alltid då Minna hörde
någon fattig säga: ..jag har ej
ätit något alls på bela dagen",
bad hon sin mamma om lof att
få tillsäga köksnn att gifva mat
åt den hungrande, „ty", sade hon,
.jag minns nog huru matt och
hungrig jag var, den dagen då
jag ej förtärde något".
HELSINGFORS,
Theodor Seü erlio I m« boktryckeri, 1*71.
Företedt: L. flrimhiirgn\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
