Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst oj göra!" — Får jag
försöka i morgon, mnmmn?" frågade
Minnn, angelägen att få visa
huru bra hnn kunde beherrska sig
sjelf. Ja visst, kära Minna,"
sade modren leende, — »Tänk om
du dör", sade Elina ängsligt.
ȁh nej", svarade Minna stolt
leende, „det gör jag ej!" — Detta
lilla samtal fördes kort före
qvälls-varden, då mor och döt t ra r voro
sysselsatta med alt sy. Ilusan
inträdde och anmälde att
thékö-ket var inne. Vid bordet blef
det åter fråga om Minnas beslut.
»Åhliå", sade gamln »mommo",
»nog kommer du att ångra dig
innan morgon afton". — „Man
kan hvad man vill", var Minnas
svar. — Tidigt andra morgonen
vaknade Minna.
Seende all hennes moders säng
redan var tom, uppsteg hon,
klädde sig, och just da hon tog
i låset för att öppna dörren till
matsalen, kom hon iliog sitt
beslut. Hon tvekade. Skall jag
eller skall j tg inte? tänkte hon.
Doften af kaffe och färskt
hvetc-luöd spridde sig i rummet, och
ju mer hon betänkte sig, desto
mer villrådig blef hon. Dock,
Minna tyckte om att hålla sitta
löften. Då hon betänkte hum
bröderna skulle skratta åt henne,
pappä och mamma och äldre
systrarna småle skälmskt, och
detta endast för att hon var en
sådan slaf af maten, så tänkte hon:
nej, om jag också skulle förgås,
så skall jag ej äta en bit mat i
dag. Raskt öppnade hon dörren
och inträdde i matsalen. De
andra sutto redan vid kaffebordet,
och sulan Minnn hälsat god*
morgon, tog mamma hennes kopp,
och ville ihälla det doftande
kaffet. Minnas blickar ilade öfver
bordet: brödkorgen slotl der full
med de skönaste varma
hvetebullar, gräddan, det guldgula
smöret, allt såg så aptitligt ut.
Hon tvekade. Då återkommo
plötsligt hennes tankar före
inträdet i matsalen, och hastigt
fattande i koppen sade hon
rodnande: »nej, mamma lilla,
kommer man|tua ej iliog mitt beslut
från i går1!1" Öfverraskad ställde
modren koppen tillbaka.
»Tänker du då verkeligen hålla det?"
frågade hon leende. „Ja visst",
svarade Minna bestämdt,
llrö-dernc skrattade, pappa log, och
Elma sade: Ȋt nu, gulle Minna,
se huru allting ser godt ut,
annars kan du bli sjuk". Minna
log. — »År lånte Josephine
bättre?" frågade bon. — „Ja, hon
är fullkomligt frisk", svarade
Elma, »och kan troligtvis läsa med
oss i dag". — »Nå, det är bra",
sade Minna och gick till
läsrummet der guvernanten (tant
Josephine, som barnen kallade
henne) redan satt. »Således orkar
lånte läsa med oss?" frågade
Minna. »Ja, det gör jag visst!"
Minna ställde litet i ordning
böcker och taflor tills Elma koin
upp, och började sedan sina
lektioner. Så förgick förmiddagen.
Några gånger tänkte Minna att
det kunde vara skönt att få siu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
