Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen kommo gossarne
öfverens, att (le skulle vänta,
tilldess att någon fick se ett riktigt
stjernfall; den, som det såg,
skulle blifva den riktiga kungen.
Carl Gustaf oeli Knut Severin
ställde sig ined ryggarna mot
hvarandra, den ena mot söder,
den andra mot norr, och lilla
Olle fick ställa sig hur han ville,
ty det kom icke i fråga, att han
skulle se något. På detta satt
koxadc alla tre upp mot
himmelen.
— Jag ser något, sade Carl
Gustaf. Och det var en gnista,
som flög från en skorsten tvärt
öfver cat an.
— Jag ser också något, sade
Knut Severin. Och det var
lykttändarn!, som sprang med
sin långa kiipp och den
brinnande lågan från ena gntlyktun till
den andra.
Så begynte gossarne åter träta.
Men medan de trätte, såg Olle
ett klart litet stjernfall blänka
fram uti lejonets stjernbild, Detta
tyckte lian vara onödigt att tala
om, ty hvartill skulle det tjena?
Han var för liten att blifva en
sådan karl, som Darius Hystaspis.
Når gossarne en stund
förgäfves väntat pä kungavalet, gingo
de hem, oeh de bodde alla hos
en gammal magister. Vid
qvällsvard en -talade (le om den stora
eldkulan, soin de sett. Och
magistern frågade dem, om de visste
hvad sådant var.
— Det vet jag nog, sade Carl
Gustaf. En eldkula, det är en
kula af eld, som far genom
luften.
— Ja, sade Knut Severin, och
ett stjernfall, det är en stjerna,
som faller, men hon faller ändå
icke, fastän det ser så ut.
— Nej, hon faller visst icke,
sade magistern med ett litet godt
smålöje. Sätten er här, så skall
jag berätta er något om
stjernfallen.
I långa tider hade tnan sett
eldkulor och stjernfall, oeh likväl
visste de lärdaste män icke rätt
hvad de skulle tänka derom.
Några trodde att det var
brinnande dunster i luften, men
andra hade hittat underliga brända
stenar, der eldkulor fallit ned.
Hvarifrån hade dessa stenar
kommit? Några sade: de ha blifvit
uppkastade från eldsprutande
berg. Det är omöjligt, sade
andra; de måste ha kommit från
månen. Nej, det är då ännu
o-inöjlignre, sade ett tredje parti;
ty otn stenarna uppkastats ifrån
månens vulkaner, så skulle de ha
fallit ned på månen och icke på
jorden.
Så var man lika klok, som
förut. Riktiga lärde och
vetenskapsmän förklarade rent ut, att
de ingenting visste oui
meteorstenarnas ursprung. Men det
fanns många högfärdiga
halflär-de, som tyckte sig veta allting
bättre än andra. De ville ej alls
iro, utt eldkulor sprungit sönder
och qvarlemnat fallande stenar,
Nu hade man emellertid liera
gånger hört talas om stenregn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
