Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
sökct besvnrndt; mistriss Harcourt
|linie talat om globen, sora
Isabel||| böll på att måla, miss
Fan-sbaw begärde att tå so den och
inträdde i mistriss Ilareourts
på-klädningsrum, der den var
upphängd. Så snart hon befann
sig ensam med Isabella och
Mathilda, tog den stumma Jane till
orda, förtrollningen tycktes
bruten eller snarare belt och hållet
tillintetgjord, ty hon började
slaild-ra med en oafbruten snabbhet.
— Min Gud, min vän, sade hon
kastande en föraktlig blick på
I-sabellas glob: — den är visst
vacker, men vi ha’ ingen dylik i
pensionen. .. Jag är förvånad
öfver, att mistriss Harcourt icke
skickar er till fru Suxberry ...
Alla rika personer skicka sina
döttrar till hennes pension, men
det är sannt, det är högst dyrt...
Vi hade alla silfverkuvert, och
allting i den förnämsta stil: fru
Suxberry har en vagn. Unn
liknar alldeles icke en lärarinna, jag
försäkrar er: hon finner det
äfven plumpt och alldagligt att
kalla h^nne pensionsföreslå
nda-rinna... Hvarföre bedjen j icke
er mor att skicka er dit på ett år,
så att j åtminstone kunnen säga,
att ni varit der?
— O, nej! svarade Mathilda:
vi äro så lyckliga roed fru de
Surville!
— Ah, det år sannt, jag
glömde det... Mamma har berättat
mig, ntt ni har en fransysk
guvernant redan... Vår fransyska
lärare i Suxberryska pensionen
blef rysligt ledsen, ja arg, när vi
misstogo oss på verbcrnns
former! j ären väl så lyckliga att
hafva en mindre besvärlig
guvernant ... Ger hon er svåra
ämnen? Visen mig edra
äinneskrif-ningår, och jag skall såga er om
de äro goda, det vill säga
sådana som vi hade i pensionen.
_(Forts.)
Gubben och hans gumma.
Folksaga.
Det var en gång en gumma
och en gubbe. Gumman var
litet småtokig och gubben var ej
stort klokare. En dag sade
gubben till gumman: „här har du
vägkost, gå nu till skogen och
valla vår ko; akta ilen väl för
vargar och se till att den får godt
bete." Gumman tog vägkosten
och gick. När det blef
middagstid, satte gumman sig i skuggan
af ett stort träd, tog fram sin
vägkost och började äta. Kon
stod der bredvid och iilislade.
„Låt bli att röra på munnen, du
härmar ju mig," sade gumman.
Men kon förstod icke hvad hon
menade utan fortfor att idisla,
„Låt bli att härma mig", ropade
gumman, „eller stickor jag
knifven i din hals." Kon som intet
ondt menade stoil belt. lugnt och
rörde på käkarne. Uå tog
gumman sin knif och stötte den i
kons hals. „Kom med nu", sade
gumman, när hon oui aftonen
skulle gå hem. Men kon rörde icko
på sig. „Kom hein nu, annars
går jag och lemnar dig." Nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
