Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
kon |Ag bnni i gräset helt tyst
oeh stilla. Nå går jag min våg
då", sade gumman, „du får se
till huru du hittar hem." Dervid
tog hon vägkost påsen på ryggen
oeh gick hein. — „Du har väl
skaffa t godt bete åt kon?"
frågade gubben.
„Ja det har jag gjort",
svarade gumman.
„Och aktat den för vargar?"
„Ja det har jag".
„Nå hvarföre hemtade du inte
hem den?"
„Nog bad jag den komma",
svarade gumman, „men den hörde
ej på det örat; om den sedan år
lat eller döf, det vet jag inte,"
„Du är icke rätt slug", sade
gubben, „korn med, visst skola
vi få kon hem."
Ja de gingo.
„Kon är ju stendöd", snde
gubben, när do kommo till skogen.
„Ja så, det var ju rätt roligt,
så få vi färskt kött", sade
gumman.
„Hva<l du år dum! när kon är
död, så ha’ vi ju hvarken mjölk
eller smör", sade gubben.
"Då koka vi kålsoppa på
köttet, kära gubbe."
„Ja, ja, du kan ha rått i det.
Gå nu hem efter en släde, så föra
vi den upp till gården. Men
huru bar du dig så illa åt, att kon
dog?"
Gumman berättade bela
händelsen. — ,,Det var mäkta
enfaldigt id’ dig, men man får nu
trösta sig med soppan."
Gubben och gumman hjelpas
åt att slagta kon och när det var
gjordt, sade gubben: — „för nu
köttet i källaren; i morgon skola
vi ha kålsoppa till middagen."
Når gubben gått, stod gumman
och funderade: — hvad skall
köttet göra i källaren? Jag har ju
bara dubbelt besvär, bättre är, att
jag för det i trädgården, så
hat-jag det der som kålen är."
När gumman kom till
trädgården, stodo hlnjra rader af kål
hufvuden och doftade i solskenet.
„Nu vet jag livad jag gör?"
utbrast hon förnöjd tog yxen och
högg köttet i lika många stycken
som det fanns kålhufvuden i
trädgården, så lade hon ett köttstycke
pä hvarje kålhufvud och gick
sedan in, belt nöjd öfver sitt
arbete. Andra dagen sade gubben:
„det lider till middagen, jag skall
gå till trädgården efter kålhufvud,
gå du efter köttet."
Gumman svarade ingenting,
u-tan tnyste så nöjd vid tanken på
huru gladt öfverraskad gubben
skulle bli när ban kom till
trädgården och såg köttet så
ordentligt vid hvarje kålhufvud. Efter
en stund kom gubben med kålen.
„Hvnr är nu köttet?" frågade ban.
„Ivors, såg du ej det i
trädgården då?"
„Nej."
„Det är ändå der", påstod
gumman, »sjelf högg jng köttet i
stycken och lade ett stycke på hvarje
hufvud."
„Ack! du din olycksfågel!"
utbrast gubben", först tog du lifvet
af vår ko och nu har du förstört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
