- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-52. 1871 /
111

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

under nog rann bevakning,
emedan ban ansågs undkommen
kunna tillfoga ryssarne mera skwln
iiu ile andra svenskarne. Ej en
||ag linge ban saknas, vid viten|’
,Innu strängare uppsigt.

Till en början fann sig Stobivua
i sitt öde. ined undergifvenhet,
särdeles då ban erhöll lugnande
underrättelser från sin familj.
Men då dessa plötsligt un blefvo,
fattades den käcke krigaren af en
lärande oro och hemlängtan och
började uppgöra planer till flykt,
lians vänner och förtrogne
deltogo ined så mycket större ifver
i detta företag, som de insågo, att
han befarade någon olycka, som
blott hans hemkomst kunde
före-hygga, samt ntt han mer oeh mer
vantrifdes. Men det var ej godt ntt
såga huru Stobieus skulle rymma;
ty alla förslag strandade mot
o-öfvervinnerliga hinder.
Ändtligen lyckades en af kamraterne
vid namn Hans Dutnky uttänka
en ]dän. Stoba-us borde
föregif-vus afliden, oeh i stället, laga sig
å väg till hemlandet, förklädd till
en kringvandrande rysk krämare:
— du vet ju att äfven i senare
tider många sådana „ln u k ku
ryssar" ströfva omkring för att
genom köpenskap förvärfva sitt
uppehälle; samma näring öfvade
Arkangeliterne redan på dessa
tider, och Stobæus var en mästare
i att härma deras sått och språk.

För att förbättra sin ställning
liade de fleste svenskarne, i
Kyssland slagit sig på någon näring,
hvaraf de kunde fä penningeför-

tjenst. Dumky hade tagit sig till
att brygga starka drycker, som
fingo rikelig åtgång: ju sjelfva
guvernören tyckte ej illa ont hans
varor, oeh kom tidt och ofta till
fångarne» boning, helst det ju
äfven tillkom honom att ballu
eftersyn vid bevakningen. Mn
hade ban en tam björn, som plägade
följa sin herre sä troget som en
hund. också pä visiterna hos det
svenska sällskapet. Der voro
värdarne nog artiga att par gånger
låta nalle taga det i guvernörens
vålfågnad, med påföljd, att
björnen alldeles förälskade sig i den
förträffliga brygden: ban började
pä egen hand infinna sig nära
nog hvar dug, oeh gick sällan
sin färde förrän han blifvit
trakterad med öl. Och svenskarne
voro ej så frikostiga för ros skuld:
nog visste de att i sinom tid
taga betaldt för välfägnudcn. Men
först, liek Stobieus ställa sig
insjuknad i en elakartad rötfeber,
oeh de andra officernrne lagade
sa att alltid, när någon rysse kom
lör att undersöka, huru det.
stode till i deras qvarter, en
vederstygglig lukt herrskade i rummet,
och Stobieus låg inbäddad
isängen. Strax derefter när faran
var förbi, återstäldt luftens
friskhet genom eldning, drag, rökning
med enris o. s. v. Sedan de
r-mellertid i största tysthet lyckats
skatta sig sådana varor, hvarmed
arkangeliterne plägade drifva
handel. jemte erforderliga
klädespersedlar, så gåfvo de åt nalle
stackare bränvin uti "det. på det ban

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1871/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free