- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-52. 1871 /
112

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

*kulle insomna, i stället för att
lufsa bort. Nu togo titi i tysthet
lifvet af honom och höllo
kroppen gömd några dagar. För
guvernören anniåltes att Ktnhæus
aflidit — han var (hl väl behållen
och med godt hopp på vågen
hemåt — oeli sedan gjorde de
sitt bästa att förekomma
spaningar efter flyktingen samt ansvar
för sig sjelf. Till den ändan
lades den döda björnen, som råkat
i förruttnelse, titi Stobæi sång,
med nosen at väggen, som ock
för öfrigt dold af täcket och
nattmössa. En förfärlig luft Häktade
också emot guvernörens tjenare,
som skulle taga reda på om den
fångne svensken verkligen dött.
För att skrämma upp dem än
mer, låtsade några officerare
vara anstuckna af samma sjukdom
och pustade svårligen. Hvad var
då begripligare, än att ryssarne
redan vid dörren stannade tvärt,
togo sig för näsan och med
handen vinkade, att liket för all del
skulle begrafvas titan dröjsmål;
annars kunde ju smittan
ytterligare utbreda sig. De behöfde ej
heller göra denna uppmaning två
gånger; en kista var tillreds; dit
sattes lemningarue efter
guvernörens tama vän, och locket
spikades till. Så fick Arkangef
beskåda en högtidlig likprocession;
guvernören ville äfven bevisa den
aflidne officeren heder oeli följde

med; bland svenskarne voro ej
ens alla underkiinniga bin sveket.
Af björnen förspordes ej mera
knäpp eller kny.

Ty värr hafva vi ej någon
fullständig berättelse 0111 alla Stoban
öden på. hemfärden. Han var ofta
i fara att blifva röjd; nödgades ta
långa omvägar i Ryssland oeli
förlorade efter hand allt livad ban
med fört. Ma ngn svårigheter och
mödor fick han uthärda, samt
antaga hvarjehanda olika
förklädnin-gar; på sistone måste ban
uppträda som amma för eti utvexlad
svensk officers barn. Men ban
hann dock hein efter nära. ett
års irrfärder, och öfverrnskade
gladt de sina, hvilka redan
ansett honom död och begrafven.

Naturligtvis gick det cj nil ntt sända
kamraterne i fångenskapen öppet Inni ön)
rymningens lycklig» utgång. dl ile
deremot äfven blifvit föreoiål |Br ryssarnes
vrede. Onämnd skickade dock Stobams till
dem penningar, tum bevis på sin tacksam*
het och ffir nu låna deras betryck. De
anade hvarifrån sändniugnrne kommo, mon
fingo visshet derom Först tre år senare
ett mindre behagligt -att. Guvernören
biide nämligen, man vet ej huru. lätt nys
om saken, och lat upptaga grafven; der
funnos leiuniugiirue nf den lama björnen,
men cj något nntiat: dessutom erfor han,
att dou förmente döde frisk ocli smid
befunne sin hcuiuut. I vredes mode sände
han de andra svenskarne till Sibirien, tunn
halle ej ens den tillfredsställelsen, alt
kun-ti» skaffa dem stort omak för det lycktub’
piitM-t, di fredén kort derefter suite ni
grüns för dc fàngncs lidanden.

HELSINGFORS,
||id iiilni > i» il er ho i m» boktryckeri, I I

FfliWtlf: J. I Ir i in fr thy rr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:43:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1871/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free