Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lif|
ila i en klenflmeds lilla verkstad.
Mästaren, som hamrade en hit
glödgadt jern, lät gnistorna falla
fil alla sidor och sade henne ined
en blick af förvåning: — Ni har
gått vilse, min fru, tror jag? Vill
ni hvila er .. Olyckligtvis är
bänken något oren. — Med dessa
ord aftorkade ban en stol, på
hvilken jern verktyg lågo; derefter litt
lian fru de Surville, soln i sjelfva
verket var uttröttad, taga plats
och sedan han kallat på sin hu- 1
strü från ett bakom smedjan
varande rum, för ritt hemta ett glas
vatten åt den fremmande,
böljade han åter stnitla saint hvisslade
derunder.
Så snart fnl ile Surville hade
tömt glaset, frågade smedens
hustru om hon ville, att man skulle
anskaffa en vagn och hvarmed
hon kunde stå till tjenst. Den
milda ton, hvarmed hustrun
uttryckte sig, tycktes upplifva fru
de Surville; fion svarade henne,
att hon sökte efter sin ende son
som hon sedan tva år tillbaka
hade hållit för död. Hustrun
kunde icke läsa. Hennes man
läste der ban stod namnet, men
sade skakande på hufvudet, att
han icke kände någon person,
som motsvarade beskrifningen.
Under tiden inträdde i
smedjan en liten gosse med en bit
jerntråd i handen och k n veka tidö
smeden i skjortärmen för at|,
vinna lians uppmärksamhet, frågade
ban honom, om han hade dylik
jerntråd i sin butik. Smeden
vände sig om tör alt söka det efter-
frågade och den lille främlingen
kunde nu tydligt sc fru de
Surville» ansigtsdrag. Oaktadt det.
vindiga deltagande, hon hade för
barn, var hon titt så försjunken
i sina smärtsamma tankar, att
hon icke märkte gossen förrän
ban flere gånger helsat på henne.
— Ar det på mig ni helsar,
min lille vän? frågade hon. — Ni
tager mig utan tvifvel fur en
annan . Jag känner er icke! — Och
hennes ögon fästade* på nytt på
papprot, der hennes sons namn
fanns skrifvet.
— Men jag känner er Väl, jag,
nådig fru. År ni icke det
fruntimmer, som ledsagade den lille
herren, då ban mötte mig
utanför en pastejbagnres bod och gåf
mig tvenne hvetebröd.
Fru de Surville betraktade
honom uppmärksammare i men
verkstaden var så mörk, att hon icke
kunde urskilja lians drag! hon
i-genkände honom likväl på hans
röst såsom positivspelarens son.
— Min far skulle gerna vilja
äter infinna sig hos er, sade han
åt den ouppmärksamma fru de
Surville, för att spela för den
lifle herren det stycke, som han
tycker om, men vårt positiv är
skadadt
— Ah! jag är ledsen deröfver!
svarade fru de Surville med
tankspridd uppsyn. — Men kan ni
säga mig, fortsatte hon, vändande
sig till smeden: — om här pä er
gata bor någon fransk flykting?
Handtverkare|| samlade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
