Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och pi rockens märkvärdiga,
surrande ten,
Och pà den märkvärdiga fisken
sen,
Som är rätt ett mål för hans
forskande undran,
Sä får nnkmor lust att hälsa på
flundran.
Det hvimlar för gossen. »Nehej,
jag passar!
Den slahhcrtaskan, hon kunde
fött
Störa vår far, och dumt vore det."
Nu sträcker han fram sina båda
små tassar
Lyfter sin käpp och på ankan
smäller
Och ryter som tokig: nu riktigt
det gäller:
»Hej, laga dig bort, det skall jag
lofva,
Hör du då inte att far vill
sofva. -
„Mi n barn är du tokig? Hur
vettlöst du gör!"
»Nej mor, jag tystar ju ankan
som stör!"
Den goda fransyska
guvernanten.
(Forts. fr. u:o 15.)
Jag lemnade honom för ett
ögonblick och går att föra till
honom denna jerntråd. Jag skall
med nöje ledsaga er till honom,
ty ban är det bästa barn i
verlden: ban iståndsätter nu vårt
positiv, och jag har alltid tänkt, att
ban icke var det, som ban
tycktes vara, fortsatte den
pratmaka-ren, under det ban med möda
sökte hålla jemna steg med fru
tle Surville: — Hitåt, min fru,
hitåt! Han bor i ändan af
Golden-Square.
Det. var en pappershandlares
hus. — Jag har redan varit här,
sade fru de Surville. Men hon
erinrade sig, att det var vid
middagstiden och att en enfaldig
tjensteflicka icke uppfattat hennes
frågor. I sin häftiga rörelse
var hon oförmögen att tala, då
bon inträdde i butiken. Hennes
lille ledsagare gick framför
henne och bortdrog sakta en liten
gardin, som betäckte den med
glasfenster försedda dörren till
ett bakom butiker befintligt rum.
Fru de Surville framstörtade mot
dörren kastade en blick genom
rutan och kände sitt hjerta
stelna till is, då hon såg en ung man
mycket större än hennes son: han
höll på att arbeta, med ryggen
vänd mot dörren. Då han
hörde bullret, som uppstod vid
dörrens öppnande, vände ban sig om
och såg sin mors gestalt! Hans
verktyg föllo ur hans händer och
musikantens son var den ende af
de tre, som hade kraft att öppna
dörren, hvilken åtskilde dem.
Vi afstå ifrån att skildra den
arma modrens sinnesrörelse och
lycka; än tryckte hon sin son i
sina armar och betäckte hans
ansigte med otaliga kyssar; än
aflägsnade hon sig ifrån honom för
att under tystnad med stolthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
