Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
betrakta honom från hufvud till
fot. Ljufva rörelser, rena vällust,
som en mors outtömliga kårlek
endast kan känna och fatta! Alla
hennes besvärligheter voro
glömda, hon hade återkommit till nytt
lif: hennes sons åsyn hade gjort
henne till en ny varelse. Då de
blefvo ensamma, skänkte hon hans
lilla bostad en blick der Smärta
och glädje blandade sig med
hvarandra. Ilon varseblef en af lians
askar på fefisterkanten, hvilken
tjenade honom till arbetsbord;
hans verktyg lågo på golfvet. —
Det är dessa, som underhålla mig,
sade han, i det han upptog dem:
— för huru mycket har jag icke
att tacka min arme far för det
att han i en lycklig stund lärt
mig att betjena mig af dem!
— Din far, sade fru de
Surville med en suck: — ah! jag
önskade att ban ännu hade
lefvat för att blifva belönad ...
såsom jag har blifvit, det! Men
berätta mig livad, som händt dig
sedan vår skilsmessa och din
fångenskap ... Det år snart två år
sedan dess... huru har du
burit dig åt för att kunna fly?
Huru har du lefvat sedan dess? Sätt
dig, min mest älskade, och tala
med mig, så att jag är fullt
säker om, att det är din röst, som
jag bör.
„Nà väl! ni skall böra min
röst till er glädje, goda mor,
under minst en halftimme, 0111 det
ieke uttröttar er. Ni känner
redan, att jag blef kastad i
fängelse, långt från min far ... Jag till-
bringade tre månader i la
Con-ciergerie hvarje dag väntande att
blifva släpad till gnillotinen.
Fångvaktarens son, en ung gosse af
min ålder, som några gånger
hade fått i uppdrag att
hemta mig mat, tycktes betrakta mig
med en medlidsam blick: jag
halle haft några tillfällen att tjena
honom. Datis far gaf honom
ofta förteckningar öfver fångar och
åtskilliga räkningar att afskrifva
i en stor bok. Detta arbete
misshagade den unge medborgaren,
som mera tyckte om att leka
soldat med barnen i grannskapet,
hvilka lärde sig att exercera. Han
uppdrog mig ofta att afskrifva
sina listor, hvilket jag gjorde till
hans stora tillfredsställelse: men
jag slutade med att vinna hans
hjerta genom alt iståndsätta låset
på hans gevär. En afton kom
lian för att söka mig, iklädd en
ny uniform och med högst glad
uppsyn: ban hade genom sina
kamraters enhälliga röster blifvit
utnämnd till kapten; ban talade
om sinn män, nina befallningar,
uied en slösande pratsamhet; ban
spelade un marsch på sin
trumma och fordrade, att jag skulle
lära mig den. Han syntes
förtjust Öfver mitt utförande och
hoppande mig om halsen sade han:
— Jag har en plan för dig:
vänta ännu litet och när jag har
ordnat bela min plan i mitt hufvud,
skall du finna, att jag är en stor
general.
Det var knappt ännu dag då
ban följande morgon återkom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
