Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
år mycket orätt uf dig »ti gifvit
cit löfte innan din moder gillar
ilet-u
.Jliini som holst, mamma så
måtte jag få vara med", utbrast
Richard häftigt.
„Mitt kära hain ’, hördes
modren mildt sägn, -jag unnar dig
all glädje och alla yoJu nöjen,
men jag vill icke se dig i
sällskap med gossarne Brenner, de
äro allt annat är. goda barn;
dessutom äro de ännu så unga att
jag icke vågar låta dig lara ut
mod dem utan någon äldre
person. Blif nu hemma och gör mig
en gång till viljes, Richard, jag
skall följa dig på en promenad
utåt landet som du så länge
önskat."
Richard sköt med häftighet
modrens utsträckta hand ifrån sig
och lemnade rummet full af vrede.
Modren blickade efter honom
med djup bedröfvelse. „Måtte
Gud uppmjuka hans hjerta !„
hviskade hon.
Rio,bard var en sjelfsvåldig,
o-stvrig gosse om tio år. De
första ären af sitt lif hade han
varit sjuklig och klen och
derigenom förorsakat sin goda moder
mycken möda; nu var ban en
rask och frisk gosse, men i
stället för att nu med kärlek och
godt uppförande söka godtgöra
sin moders alla ömma omsorger
oeh besvär, blef ban år för år
olydigare och obeskedligare. Hans
moder sörjde bittert deröfver och
sökte genom förmaningar och den
ömmaste kärlek leda honom till
förbättring, men han lyssnade
icke till henne och sökte sällan att
göra henne till viljes. Någon
gång då ban såg modren fålla
tårar, ångrade ban väl sitt fel,
men var staxt åter lika felaktig.
Då Richard lemnade sin
moders rum, sprang |inn först upp
till sitt egei. Der stod ban ännu
en stund obeslutsam, derpå
fattade ban sin mössa oeh gick ut.
lian styrde sina steg ned till
hamnen. En liten vacker slup
gungade vid quaien och i den sutto
trenne gossar från 11 till 14 år
gamla, de pratade högljudt och
tvenne af de äldre rökte. Då de
blefvo varse Richard ropade de
ett ljudeligt „halloh!" och
sprungo upp i land.
„Skönt. att du kom! Hvarföre
har dn dröjt."
..Nå, mamma ville inte ge lof",
svarade Richard buttert.
„.Jaså, men nu gaf hon med
sig?"
„Ncj, mon jag brydde mig
icke om att rätta mig efter henne",
svarade. Richard trottsig. „Hoti
tyckte att j ären för unga."
„För unga!" utbrusto gossarne
harmset, likasom här vore någon
fara à färde. Det var nu väl att
du kom, mamma ger väl
förlåtelse när då kommer hem ined en
knippe lisk, ty vi skola gå i land
på Mesön och åta vår middag
och sä meta vi fisk. Jag slår
vad om att det blir en treflig färd.
Fort ombord!"
Richard tänkte icke mera på
sin mor ban tänkte icke på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
