Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
mig; Imti hade ännu sin nya
u-nifonn, men ’lian utdrog ur en
säck, som han lindé hemtat med
sig oeh i hvilken han brukade
lägga, sin fars papper, sin
gamla uniform, skickligt hopprullnd
i ott pakett nf den yttersta
litenhet: — Jag har förberedt allt,
sade ban: — ikläd dig snabbt
min gamla uniform... Vi äro
just af samma växt ... 1
halfdn-gern skall ingen märka skilnaden
mellan oss två; tag min trumma
och gå långsamt ur fängelset; kora
ihåg att slå min marsch under
framtågandet; du skall vända till
venster till la place Dnuphine,
der jag brukar exercera mina
soldater. Der finner du en af
mina tnftn färdig att gynnadin flykt..
„Jag tvekade af fruktan ntt
blottställa min linea generals lif,
men ban försäkrade mig, att ban
såväl tagit sina försigtighetsmått,
att ingen misstanke skull falla pà
honom, då min flykt skulle
blifva känd: — Men oiu du dröjer,
sade ban: — sri äro vi bilda
förlorade! dag tvekade ieke längre
oeh aldrig har jag snabbare bytt
om kläder, dag följde noga min
lille kaptens befallningar: jag
trädde lugnt ur fängelset, under
det jag med säker hand slog den
marsch, som jtig hade lärt mig;
jag vände lill venster och såg
snart min vägvisare på post på
la place Dauphine, tuidtemot
Ilen-rik IV:s krossade bildstod.
„— Följ mig, medborgare,
sade ban till mig llied lag rönt: —
t i äro icke alla Robespierre.
dag följde honom med glädje.
Vi vandrade en lång tid under
tystnad ända till en smal gata,
der folkmängden var så
sammanpackad, att jag hvarje ögonblick
väntade att blifva qväfd. Jag
varseblef guillotinen pä något
afstånd och kände mig börja må illa.
— „Mod! sade till mig min
ledsagare belt lågt, i det ban tog
stadigt last i min hand. Efter
några ögonblick vände ban
hastigt in genom en inkörsport, der
jag hörde buller uf åkdon och
röster uf körsven ner. — Se der
min far, sade ban at mig, i det
ban förde mig till en forman, som
tycktes färdig att afresa: —
anförtro dig åt honom.
-Jag hade ingen annan, att
anförtro mig till. Jag steg i
förmannens öppna åkdon. Denna
började gnola på C/iant du
depart (afrcsans sång), och vi foro
öfver platsen, der folkmängden
vnr samlad- Det blodiga
skådespelet, som då försiggick der, höll
folkmängden i en sådan spänning,
att vi lyckligt sluppo förbi utan
att blifva bemärkta. Vi kommo
fra n Paris utan att något
olycka inträffade.
(Forts.)
Blykulor och perlor.
"Nej, Richard, jag önskar att
du stannar hemma."
..Men mamma, jag har gifvit
milt löfte och en karl står vid
sin ord,*
„Dti är icke en karl och del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
