Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
lertid blef lian alla sjömännens
favorit, följde med dem till Klo
Janeiro oeli följer nu troligen med
briggen Alexander tillbaka till
Helsingfors. När ban nu snart
kommer liit, få barnen i
Helsingfors fråga honom hvad ban heter
och hvarföre ban tagit sig före
att simma öfver Atlantiska
oceanen. Se, det vore märkvärdigt
att veta. Men det kan bända,
att ban bara skäller på
newfound-ländska språket, ocb dol bar
hvarken lexikon eller grammatika.
Icke lär ban ju ha lärt sig
något annat språk af delfincrna i
oceanen.
— Björnen och bondgumman.
1 Leppävirta socken i Savolaks
hände sig förra somras, att
några kor hade magert bete på
stranden, men på en holme i sjön var
ett skönt gråsbete. Korna togo
sig då före, såsom de bruka
i-bland, att simma lit till holmén;
— det var likväl kortare väg,
än att simma öfver Atlantiska
ocean. Men på holmen råkade
finnas en björninna med sin lilla
Unge, och när björiiinnan säg
främmande komma till holmen,
begynte hon ryta. Detta var
mycket obehagligt för korna, som
redan masade mun åt det feta
gräsbetet. Hvarpå do togo det
säkra för det osäkra och
makade sig af med svansen i vädret,
summa väg som dc kommit.
Lilla björnungen, som aldrig
»ett sadaut främmande förr, tyckte
detta vara mycket lustigt, klef
också i vattnet och simmade med
korna öfver till fasta landet. När
han der såg korna, allt ännu mod
svansen i vädret, taga sin tillflykt
till gården, följde ban med.
Bondgumman stod der allena på
gården och såg en liten bruulurfvig
fnasker följa med korna. Jaså,
tänkte hon, det år en liten
björn-stackare, som gått vilse från sin
mamma. Jag vill gifva honom
mat och taga honom till mitt
fosterbarn.
Medan hon stod i stugan och
klappade sitt nya barn på hans
trumfiga nos och mjuka pels, kom
björnen simmande öfver sjön, för
att söka sin unge, och lunkade
rakt till gården. Gumman såg
Nalle komina. Alin, tänkte hon,
der är mamma sjelf! — och så
gick bon frimodigt emot björnen,
utan att hafva öns en käpp i
handen. Björnen reste sig nu på
bakföttornn, slog ihop ramarna
och uppgaf ett bevckcligt tjut.
Jaså, tänkte gumman, du vill hafva
igen barnet. Nå, det är rätt ocb
billigt; jag skulle också vilja
hafva igen mitt barn, om det gått
vilse från mig. Hvarpå hon bar
ut björnungen till hans moder
och fröjdade sig åt deras glädje,
när de återfunno hvarandra.
Skulle alla tänka som gumman,
så funnes det mindre grymhet i
verlden. Det kan hända, att da
läst denna historia i någon
större tidning, men den är så bra,
att ’len gerna kan låsas ensånsi
««■ " D n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
