Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14-2
mitt afslag af hennes välvilja, oeli
förbundit sig att fö ryt t ni «:i
många askar, som jag hann göra.
Hon var en afbeskyddarinnorna
för en nyligen i London öppnad
bazar för sinnrika arbeten. Då
hon lemnade Bristol, uppdrog hon
M. Smith. att ditsända alla mina
askar.
..Emellertid fortfor min lilla
fabrik att hafva framgång;
öf-nirigen hade gjort mig mer och
mer skicklig och jag fruktade
icke, att framdeles rika i behof, i
Det trägna arbetet, gjorde mig
ännu en annan tjenst: ty hvarje
gång jag ieke var strängt
sysselsatt, och kunde öfverlemna mig
åt mina sorgsna tankar, kände jag
mig mycket olycklig!
„En vän till M. Smith, som
återvände till London, erbjöd sig
att taga mig med sig. Jag var
nyfiken att se denna beryktade
hufvudstad, der jag kunde finna
nägra vänner bland flyktingarne,
som bodde der, medan jag ieke
kände någon af dem, som
uppehöllo sig i Bristol. Det var i
denna förhoppning,, som jag
e-mottog anbudet. M. Smith gaf
mig anvisning på en svarfvare i
Leicester-Fields: jag var i stånd,
att skaÖa mig ett passande
qvarter, ty jag var då egare af den
ansenliga summan af., sju
gui-ucer!
(Forts.)
Trollsländans nyheter.
— Hvarifrån än kan 1 Briggen
Alexander från Helsingfors vnr
nu under vintern på resn till
Brasiliens hufvudstad Rio Janeiro,
för att hämta k nife åt alla
Finlands gummor. En dag seglade
briggen midtpå Atlantiska
oceanen, och der var ingen vinter,
solen sken varm, flygfiskar och
delfiner svärmade kring fartyget.
Den stora oceanen var glatt som
spegel, och långa blanka
dyningar efter den föregående stormen
rullade bort mot det ändlösa,
strandlösa fjerran.
Då sågo sjömännen en liten
mörk punkt på hafsytan. Den
rörde sig framåt, deu närmade
sig fartyget, och slutligen
märkte mnn, att det vnr en stor,
vne-ker new-fnundhinds hund, som
flämtande simmade fram mot
briggen. Alla sjömännen tyckte det
vara synd om det raska djuret
och skyndade sig att hala
hunden ombord, innan ban förlorade
krafterna och sjönk uti djupet.
Detta lyckades; sjömännen
voro glada, hunden var ännu
gladare, men så trött, så trött, att han
knappast orkade äta, fastän ban
säkert var mycket hungrig.
Hvarifrån koin hnu på detta sätt midti
oceanen, der ingen seglare
syntes, så långt något öga såg? Var
ban hemma från något skepp, som
förlist i hafvet med allt sitt folk?
Eller hade ban hoppat i sjön, för
att rädda sin drunknande herre?
Jn, det kunde ingen vetn. Emcl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
