Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lf»;
så aftonsolpn ined förnöjelse
kunde titta (lit in, oeli belysa
fiskredskapen som hängde på
väggen, saiiit de glittrande stenar och
snäckor, hvilka stodo uppradade
såsom prydnader på en liten,
simpel hylla vid det öppna fenstret.
Stugan beboddes at en stackars,
fattig, föräldralös yngling, stum
ifrån sin födelse, som hette
Mathias eller Matti, samt lifnärde
sig med att fiska åt bondfolket i
byn, och att spela på munharpa
till deras danser om
sommaraftnarna, hvarföre ban allmänt
kallades Jiarpii Matti." Och
barnen i byn visste ingenting
roligare ån att böra på gigans
underliga toner, till hvilka
spelmannen belt allvarsamt stampade
takten. Litet, slö i minne, förstånd
och tankekraft var ban visst,
stackars gosse, hvarföre bybarnen
ofta gycklade med honom; men ett
hjerta hade han godt som guld,
och hängifvcn ända in i dötlen
var ban den som engång visat
honom välvilja.
Nu lag der ock en herregård ett.
litet stycke ifrån byn på den
gröna kullen, hvars hvita byggnad sa
vackert lyste fram emellan
lummiga björkar och alltid grönskande
granar, och på herrgården bodde
en liten, söt llicka, den lilla Elsa,
sitta föräldrars enda barn och
ögonsten, saml stackars „harpii
Mattis" särdeles goda vän, för
hvilken ban spelade sina
vackraste visor, och åt hvilken ban
soni-marqvälhirne, sedan ban hängt
upp sina nät till torkning, hem-
tade silfverglittrandt! möller och
annan småfisk, samt purpurröd»
smultron från skogsbackarne.
Huru den stumme gossens och di tt
guldlockiga Hickans vänskap
uppstod vill jag nu i få ord förtälja.
Det var engång elt
skördctal-ko uppe på herregården, då
Jiarpu Matt i „ naturligtvis spelat till
dansen i gröngräset, der lilla
Elsa satt och såg på. Flere nf byns
Hickor och gossar voro der, och
glädjen stod högt i himmelen»
sky. Nu fanns der bland
gossarne en stursk, häftig, obändig
en, som ofta varit orsak till
mycken oreda, emedan lian aldrig
ville rätta sig efter andrn, utnn
altid skulle hafva sin egen vilja
fram. Denne begärde nu en vals,
då alla de öfriga ännu fortsatte
med den gladaste polska. „Spela
vals, du dumma Ilnrpu Matti!"
befallde bondgossen. „Nej
fortsätt bara med polskan!" ropade
de öfriga och dansade på utaf
hjertans lust. Harpu Matti
lydde flertalet, och slog allt
starkare ined fingret på gigan som ban
höll emellan sina hvita tänder, så
det klimg och ekade öfver sjön.
„Speln vals!" skrek vnlsüren
ursinnigt.
..Polska, snälla Ilarpu Matti",
ropade åter de öfriga, och den
stumma spelmannen
nickade,stampade takten, log och fortsatte allt
uicil polskan på sin klingande
giga. Då blef den omnämnda,
bondgossen alldeles rasande, rusade
fram till „Ilarpu Matti" ryckte
instrumentet från hans hand. brut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
