Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
sönder det oeli kastade bitarna
för lians fötter. Uppståndelsen
lilcf nlltnün, men stackars,
fattiga Jinrpu Matti" lutade sig ned,
tog upp liitnriic af sin førstörda
giga, oeli ett par stora, sorgsna
tiirar rullade lÄngaamt utför lians
solbrända kinder. Huru trätan
slutades bör icke hit, jag
förmodar emellertid ntt den e|nka
bondgossen blef förvisad frän
dansgillet och erhöll sin välförtjenta
näpst, men liten Elsa som åsett
huru den arma stumme
behandlades oeh rördes af hans sorg,
gick fram till den bedröfvade
ynglingen, fettade lians häda händer,
samt såg på honom med en så
innerligt deltagande blick i sina
oskyldiga dufvoögon, i det hon
sade:
„Var inte ledsen, snälla
„har-pu Matti!" du skall nog få en
narpo igen. Jag har litet
penningar i min sparbössa, och de
förslå nog ntt köpa dig en ny,
så fort det går bud till staden.
Se så, gråt icke mer, utan kom
nu in med mig och få din
qvällsvard."
Körd såg den stackars gossen
på barnet, samt böjde på sitt
hufvud till ett tack, ty tala kunde
han ju ej; men det var ock en
tacksägelse som kom från
hjertats botten, det kunde man vara
säker på.
Snart derefter blänkte en ny
tiiuuharpa emellan Jiarpu
Mattis" tänder, och mången
sommarafton samt vinterskymning satt
lilla Elsa bredvid honom och lyss-
nade förtjust till de halft vilda
men harmoniska toner som ban
framlockade nr sitt för honom
nu dubbelt kära instrument. Bland
visor, var »liten Karin tjente på
unga kungens gård" henne
nl-drnkårast, hvarföre den också nu
blef den stum me gossens
älsklingssång.
Oeli på detta sätt uppstod, samt
tillväxte lilla Elsas och Jiarpu
Mattis" vänskap.
Hände så att lilla Elsa blef
sjuklig och tynade bort; dä blef
det ock tunga tider för hennes
stumma vän. Sorgsen och orolig
tittade Jiarpu Matti" (lit upp till
herregårdens fenster hvar enda
afton, då ban rodde sin båt pä
den blåa sjön och lade ut näten
för fiskarne. Så länge ban såg
det lilla guldgula hufvudets glada
vänliga nickning gick det för sig
ändå; men snart syntes det ej
mer i fenstret» och då kändes
liksom skulle, alla stjernor slocknat
på den stumma gossens ensliga
väg. Outtröttlig var han dock i
sinn kårlekstjen8ter för dcttn barn;
än hemtade ban liennc blommor
från ängen, blåklockor, prest
kragar, stjernor!, m: ni: samt
nappade hvarje dag bladen från en
prcstkrage för att se efter om
hon skulle bli frisk eller icke, den
lilla Elsa, och suckade så djupt
då sista svaret på lians, oroliga
fråga altid blef „nej." Au
plockade ban bär åt henne, samt
hemtade till hennes fägnad granna
stenar och snäckor som ban
funnit på stranden, och hvarje afton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
