Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
fick hon somna in vid ljudet af
h:ms giga, ur hvilken lian,
sittande ]iä en bilnk under
sjukrummets fenster, framt vingade alla
möjliga visor och sinå stycken,
för att fröjda sin älskling. I)et
var en trohet och en tacksamhet,
At hvilken hiinmeleiis englar logo,
och som tle upptecknade i ilen
bok, de engång på den stora
rä-kenskapsdagen skulle bära fram
till Herran.
Men hösten kom och lilla
Elsa vissnade som blomstret på
marken för kulna vindar.
Feberhet och flämtande låg hon
der, och den stackars modren satt
sorgsen vid hennes bädd. Då
hördes åter en afton gigans
välbekanta toner under fenstret. Ett
matt leende gled öfver barnets
bleka läppar, hon lyssnade en
stund tyst, derefter sade hon:
„Mamma! bed honom komma
hit in, till mig; jag vill säga
honom något."
Modren gick till fenstret och
vinkade ät den stumme. Sakta
inträdde han inom sjukrummets
dörr och gick fram till sängen,
der lilla Elsa hvilade så aftärd
incti så älsklig doek ännu.
Snyftningar nästan qväfde hans röst,
då han såg denna lilla, bleka och
vissnade hamn af det
blomstrande barn, ban sä högt älskade.
„Taek", ande den lilla flickan
och räckte honom sin heta
genomskinliga hand: „tack för alla
de visor du spelat för mig! nil
får jag i j höra dem mur, ty jag
dör, ser du, jag går bort för
al-tid, och vill ini säga dig farväl!"
Stackars „harpu Mani!" Hvad
kunde ban annat äu gång pä gång
kyssa hennes små, fina händer,
och trycka dem emot sitt
trofasta, tacksamma, älskande hjerta.
Han såg [iå henne med en blick
af så hängifvet! kårlek och
saknad ati den kunnat röra cn sten,
och lemnade rummet under en
störtsjö af tårar.
lian såg henne sedan ej mer,
men vankade dag och natt under
hennes fenster, ulan ro eller rast;
och då lilla Elsa kort derpå
lemnade detta lif, för att flytta till
vida bättre, blef stackars
„har-pu Matti" allt slöare och
besynnerligare. Gigan rörde ban ej
mer, båten stod ock obegagnad
]iå stranden, och fiskarne fingo
sprattla i vattnet bäst de ville,
..hiirpu Matti" störde dem ej mer.
Men dag ut och dag in, i
solsken och storm, månglans och
stjernijus satt ban grubblande och
dyster ]iå lilla Elsas grafkulle;
ännu dä snön föll, såg man
honom der.
„Nu är stackars. „harpu
Matti" alldeles tokig!" sade man en
dag i byn. Han fördes kort
derefter på hcrregårdens bekostnad,
till anstalten för sinnessjuka, der
han behandlades väl, men
förklarades .obotlig." Stilla och
al-deles sluten inom sigsjelf lefde lian
närmare ett år, omsider brast lians
trogna, kärleksfulla hjerta, oeli
stackars bal|n| Matti" fick ro.
Sä slutar den sorgliga sagau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
