Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Lenore! hvad tänker ni nu nå,
Martin, söm kan finna det der
sötmjölksnnsigtel vackert ?tt
»Na, deröfver äger i alin fall
herr Schulze ntt uttala mnktordcf;"
menade bybudbärarn, och
uppbröt nu på allvar, då ban
märkte att bär intet vidare stod att
fås.
„Ack, den Schulze!" skrattade
Hoffman, sonj nu åter gjorde ett
uppehåll i sin tuggning för att
draga andan och afskära ett nytt
stycke skinka — »ban kommer
dock aldrig upp emot mig! har
inte förgäfves 5,000 thaler
iune-stående på hans gods — skulle
se hvad ban ville göra ont jag
tog ifrån honom penningarne."
»Således skall vår Franzel
välkomna hennes essel — exccl —
jag kan nu rugång för albi rj
uttala det tråkiga ordet, det blir
dervid, och S)’spel kan nu genast
fara med klöfvervngnen till
staden oeh hemta ut sömmerskan,
så är det allt hjelpt", beslöt
hustrun, hvarvid hon strök sig ined
den breda handen om munnen,
och niskt tog både bröd oeh
fläsk samt bränvinsflaskan från
bordet, ehuru hennes man visade
föga lust att ?å hastigt sluta sin
måltid.
»Mamma", sade nu Franzel
sedan hon gjordt grundligt besked
för sig hvad vällingen angick —
»Jag vill hellre alls inte ha den
nya klädningen, om jag skall
göra allt det der andra med; och
så myckel ni vet, jag gör det nu
engång för alla partotU inte."
»Du talar nu dervidlag såsom
du förstår", sade modren vänligt
till henne, »vill du då bara stå
oeh se på att en annan öfvertar
saken, och till på köpet får vin
och plommoukråm der uppe på
slottet? var ingen narr, Franzel,
hvem vet, kanske skänker dig
hennes exel —
esselens-Grefvin-nan en guldring nied en
gnistrande sten, tänk derpå! och du
behöfver ju inte säga något dervid;
välkouisthelsningen skall ju blott
gå genom blommorna."
»Nå, må gå då!" menade den
långa Franzel, redan till en god
del gynnsammare stämd för
saken, hvartill utsigten nf sött vin
och plommonkråm icke så litet
bidrog. »Om det blott vore
säkert, tti vet nog hvad jag menar,
mor."
»Oroa dig ej deröfver",
svarade denna, »men gå nu och se
efter gåsungarne, att ingen nappar
bort dem ifrån oss."
På aftonen tillgick det
temmeligen stormigt vid rådplägningen
i och för denna vigtiga sak. Det
föll ingen menniska in att välja
storbonden Hoffmans Franzel till
att emottagit fru
excellens-Grefvinnan. Då drog den
förolämpade fadren Sehultzen afsides och
hviskade honom par ord i örat,
öfver hvilka denne blef belt
fundersam. Emellertid hade en
föreslagit Louise, skollära|enkans
dotter, och från alla håll hette
det då: »Ja, ja! hon skall det bli,
och ingen annan." Schultzeri
lyssnade bestört; men en blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
