Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
på Hoffman erinrade honom atl
lian måste tillsåtta alla krafter
för att kull6türtn detta enhälliga
beslut.
„Kärc vflnner och grannar!"
snde ban derföre med antagen
einbetsvärdighet; „i hafven
visserligen en god tanke, flickan år
en bild af skönhet och behag;
men bctänkcn j åfven att hon är
en staekars faderlös, oeb har
ingen anförvandt ens, med säte och
stämma i byn? Hvad skulle det
nådiga herrskapet tänka derom?
skulle de ej tro att vi tyckt det
ej löna uiödan att emottaga deni
bättre, då de förnämaste och mest
ansedda bland oss ej sändt en nf
sina döttrar emot dem? en sådnn
der excellens-Grefvinna är väl
förfärligt stolt, och ntt göra henne
fiendiligt sinnad emot oss, är ju
euiot allt förstånd. Viljen j
derföre taga det på ert ansvar, jag
har ingen del deri."
„Jn, det är dumt," mennde då
en halfhög röst, „ett faderlöst
barn skola vi väl inte sända
e-mot fru exccllens-Grefvinuun.
„Nå, då passar väl vnlbonden",
inföll en ny röst, „han har hein
huset fullt af flickor."
„Med er tillåtelse, Godfnr",
blandade sig på nytt Schultze i
samtalet, „valbonden har väl två
tunnland jord mera än vår kärn
grnnne Hoffman bär, men nu
böra vi ock betänka att hans
familj är stor, och att hnn tvenne
år å rad haft olycka med rnpsat,
och derföre gjordt af med en stor
hop penningar. Byns allmoge
kan emellertid icke göra mycket
mer, ån uppbygga fi reporten af
egna medel. Grannen Hoffman
bär skulle åtminstone spara
ingenting, oin hans Franzel blefve
väld, åtminstone förstod jag
honom så, när han nu nyss
hviskade mig par ord i örat."
„Vänta du, skälm!" tänkte
Hoffman, men på det hein var ban
dock ganska belåten med
Schult-zen, och hans hustru hade
der-liemma dessutom så grundligt
inskärpt i lians sinne ntt. deras
dotter måste stå såsom den
förnämsta vid äreporten, skulle det. och
kosta denis bästa ko i hein
fähuset. Ilan nickade således blott
skrattande med hufvudet och
skramlade efter rikt folks sätt
med penningarne i fickan. Det
rann dock ingen i hela
församlingen i hågen ntt Hoffmnnns
Frnnzel skulle bli den utkorade.
En och annan brummade väl ett
halfhögt: „Nå ja! hvarföre ej!"
eller: Jika så bra skulle
fågelskrämman på min ärtåker passa
dit!" men ingen sade dock
alldeles rent ut sin mening, ty
storbonden var ändå en rik man,
med hvilken man ej ville komma
i oenighet.
Denne tog emellertid saken för
afgjord, och beställde tre stora
krus öl för sin räkning till
traktering åt sällskapet. Verkan
deraf var ofelbar, de missnöjda
rösterna förstummades nästan
allmänt, och förr ån bönderna
åtskiljdes, var det fastställdt alt
Franzel skulle öfverlemna hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
