Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
låg litet afsides från den
egentliga far vägen. Måhända åtnüjde
hon sig med denna åskådning
„par distance" ty innanföre
kunde genom tidens knapphändighet
intet vidare företagas i
byggnads-väg.
Kortligen: i hela byn rådde
oro och rörelse, oeh den som ej
al sitt tidiga arbete drifvits ur
sängen kunde omöjligen få en
blund för bultande, hamrande och
dylikt buller och bråk.
Damhanddukar och tjäderviskor
voro i rörelse för att putsa och
feja öfverallt. De unga gossarne
nroberade sina skjutgevär, och
liår eller der band en ung flicka
i sin lilla trädgårdstäppa en
nejlika som sänkte sitt regntunga
blomsterhufvud mot jorden, fast
vid en käpp.
Ilos bonden Hoffmans var det
likväl nil ra roliga 81. Franzels
klädning, huru än sömmerskan
ändrade och sydde, ville ieke ens
passa. Dä den första tuppen gol,
satt redan den stacknrs
nàlkonst-n är innan vid fenstret och sydde
och sprättade, medan värdinnan
i huset gick af och till för att
skvnda på henne; ty den arma
skulle ännu användas till så
mycket ntinnt, såsom att frisera
Franzels hårtestar, och ntt påkläda
henne från topp till tå m. in.
Äfven var modrens stora
brudnäsduk ännu ej struken, denna
skulle Franzel hålla i ena
handen så att den så vidt stärkelsen
tillät, skulle falla i stora, vackra
veck. Middagstid kommo anför- ’
vandter och bekanta från
graiin-byarne, hvilka äfven ville se det
högtidliga intåget; då skulle det
kokas och stekas, och äfven
dertill fordrades sömmerskans hjelp,
ty hon var ju ifrån staden och
borde således äfven förstå Big på
ett och hvarje.
Under dylika bekymmer och
allehanda trångmål kom
middagen. Franzel stod nu verkligt i
de ny kläderna men kände det
högst obcqvämt i dem, och om
det fått gä efter hennes sinne, så
hade hon ännu trots det söta
vinet och plommonkräm,
undandragit sig hein. den henne tillärnade
äreplatsen Ilon hade redan
gråtit sina ögon helt svullna, emedan
hon i den nya hvita klädningen
naturligtvis icke kunde sätta sig
på den våta stenbänken utanför
huset, eller flyga omkring
öfverallt med sin hufvudprydnad af
rosor och guldax.
Omsider församlades
deputa-tionen hos Schullzen för att
uppställa sig på båd a sidor om
äreporten. Franzel kom med sin
styfva näsduk i handen,
sömmerskan strök ännu engång med
handen öfver hennes niotsträfviga hår,
oeh på den högra, långt
framsträckta armen, lade inan den
stora dynan med kransen af
präktiga remontant rosor, hvilka
slotts-trädgårdsmästarn hade levererat;
verserna voro tillika med
kransen med en stor nål fastfästade
på dynan, och så frfrtngick
Franzel följd uf små gatpojkar,
hvilka höllo henne för Kristusbarnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
