Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Men julle il ej på denna varning hörde
Den di/ra tiden gagnlöst han förstörde.
I skalan jemt han bland de sista var!
När andra /lyftades så satt. ban qvar.
I’ä detta sätt beredde han stor smärta
At far och syskon, ät sin moders hjerta.
Och stl kom. julen, barnens glädjefest
Med allt hvad hemmet ljufva*t har och häst.
Men den hvars hjerta samvetsaggen bränna,
Förmår ej mer ilen sanna glädjen känna.
Till straff förkunnades vår pilt också
Att ingen julklaj>p nu han skulle få.
Men julegubben som går kring och vankar.
Och som kii it läsa uti barnens tankar,
Som ångrens tårar såg, för pilten bad,
Och kommer nu med. denna gåfva glad.
llelt säker pilten gubbens vänskap lönar
Med flit och allt som barnens lif förskönar.
— (Jarolus. —
Excellens-Grefvinnan."
H
Fi&n Tyskan uf c * * •
(Forts, och slnlfr. n:o 22.)
„Nå. Louise, skall då din get
också komina på Äreporten?"
frågade henno en bonde skämtande,
då Inni mötte den unga flickan
oeb hennes fyrfotnde
löljesslaga-re. „IIon ser just ut som vore
hon tvättad med tvål, oeli du har
också en röd kjortel på dig; se
bnrn huru vacker du lagat dig
oeli geten."
„0, min lilla hvitskägg håller
sig alltid snygg", svarade hon
vänligt helsande, „men hvad mig
beträffar, så bar jag en enskild
fcsfclag i dng; till dess ära knn
jng nog också engång påtngn
söndags kjorteln. Tänk bara, mor
är i dag efter 9 veckor för
första gången åter ur sängen."
Men bonden hörde ej mer de
sista orden; ban liksom flertalet
af menniskor var ej så noga ined
ett svar oeb dessutom hade ban
hast; hennes excellens Grefvinnan
kunde ju nästa ögonblick
anlända, och det ville han för intet
pris försumma.
Louises hjerta var så fni|t af
lycka och fröjd att hon ej
särdeles grubblade öfver oin ock
andra deltogo deri eller ej; hon
sprang i kapp med lilla hvitskägg,
plockade röda vallmoblomster och
gjorde af dem präktiga kransar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
