Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17’J
lit sig oeli geten. Hvitskägg fick
derpå ön om luilsen, neil Louise
tryckte den andra helt
obekymrad om den klädde eller ej på,
sitt mörka hår; hon visste ej
huru älskligt täck hon såg ut i
denna iinspni klösa prydnad. Nil
halle hon anländt till bergets fot, oeh
gick fram under unga björkar
oeli barrträd, hvilka utsträckte
sina Jina gröna qvistar liksom för
att smeka Hickans blomstrande
nil 1 etc. På det hvitskägg ej skulle
taga skada af de nedhängande
grenarne, lade Louise sin band
på det kära, lilla djurets hufvud,
och det tryckte sig 6å
innerligt tacksamt till hennes sida, och
båda framställde sålunda en
retande grupp. En liten fågel sora
lindé uppvaknat ur
morgonsliim-inern i sitt lilla bo. Hög ängsligt
skrikande framför Hickan; men
liksom plötsligt inseende att hon
lindé intet att befara, sväfvade
den några sekunder i luften tätt
öfver hennes hufvud och
hoppade obekymrad tillbaka i boet till
sina ungar, innan Louise knappt
hade gått ett steg längre.
I lon steg med sin get allt
högre och högre och stod nu på en
framspringande klippa. 1 sin
glädje öfver Guds sköna verld och
öfver den älskade modrens
tillfrisknande, uppsteg en lofsång ur
hennes hjertas djup, oeh koin som
en melodi öfver hennes läppar:
"Lofva Herran Gud och all
ä-roues Konung i höjden." Innan
hon slutat sista strofen, delade
sig qvistarne på en grupp uf un-
ga alar, och ett fruntimmer med
bredskyggig halmhatt stod
framför ilen öfvcrraskade Hickan.
»Din sång bar lockat mig hit",
yttrade damen och betraktade
med välbehag den unga Hickan
och hennes get. »Det var min
saliga moders älsklingssång",
tillfogade hon vemodigt, »jag
holden för första gången igen sedan
långt tillbaka."
»O, äfven min mor älskar
ingen annan så mycket som
denna, derföre sjunger jag den ock
i dug, då den käre Guden efter
långvarig sjukdom i dag för
första gången låtit hctme lemna
sängen;" sade Louise förtroendefullt
och tillade: »det år rått sorgligt
att ni inte mer har någon mor."
Denna ton af ren känsla klang
såokonstladt deltagande, att
frem-lingen säkert kände dess sanning,
ty bon böjde sig ned till den
blomstrande Hickan, och kysste
henne mildt pä den klara
pannan; »men* — frågade hon
derpå: »hvarföre stannar du inte på
en sådan dag inne hos diu mor,
soin säkert ännu ej rätt kan
undvara din hjelp?"
"Jo, mitt lilla hvitskägg, har
redan flere dagar ej fått något
grönt foder, vi hafva ingen äng,
tv min mor är skollärare-enka.
Vår granne, storbonden Hoffman
gaf väl för ibland lof att jag
skulle lå hemta åt geten litet gräs
i-från hans ängar, men sedan
historien med fru
exccllens-Giefvin-iian tänker han ej mera derpå."
..Hvad är det för en historia?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
