Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
»Jag tackar «I ilt» mitt barn!v,
sailc dninen vänligt, men da
Fran-zels unsigtc äfven inte en smula
klurnade, lät hon denne st A der
utan ntt bcvärdiga henne tned
vidare uppmärksamhet.
„Vi tacka er för er goda
vilja!" yttrade nil äfven Grefven
med inödn bibehållande sin
fattning, och till postiljonen ropade
ban derpå: „’l ill höger; der »år
ännu en annan väg bakom byn
till slottet, vi skida ej förstöru det
goda folkets triumfbåge.’4
Först nu varseblef Schulze
o-lägenheten med den trånga
äreporten, och började med högst
egna hänger att söndcrtngn den,
på det att herrskapet blott inte
skulle nödgas fara bakom byn och
passera den stora sandgropen.
På stället grepo 20 till 30 arbets
vana händer hop dermed, ty
samtliga deputationens medlemmar
kände det särdeles obehagligt att
stå såder overksamma, och inte
rätt. veta hvad de skulle görn,
med jubel togo de derföre
tillfället i akt och började nedrifva den
med så mycken möda uppbyggda
ärOporten. Inom få ögonblick
gafs det intet hinder mer för del
nådign herrskapets resvagn, och
på det högsta rond uf dettn
märkvärdiga emottagande, for Grefven
med sin gemål fram till slottet.
„Skull jag då nu också till
slottet, och får jag kaka och vin?"
fragadc Franzcl som långt för
detta känt hunger.
„Oin skolmästarns Louise ger."
»varade Schul|ze i dåligt lynne,
„så må du väl få något af den
sorten, ty hon har der beröfvat
dig din plats, som du ser.
Huru i all verlden må nil den
Hickan och hennes get kommit till
det nådiga herrskapet?
Några bönder hade nu så till
vida återfått sin fattning; att de
gladde sig huru vackert Louise
ined sin röda vallmokrans i
håret tog sig lit på vagnens
sain-metsdynor, och huru nådig
hennes excellens Grefvinnan måste
vara då hon tagit den stackars
fattiga faderlösa Hickan, samt
hennes lilla hvitskägg in i vagnen;
och soin med en mun ropade alin
efter de bortfnrande ett
dundrande; „Lefve!" hvilket Grefvinnan
genom utt svänga sin näsduk
ännu ifrån fjerran besvarade.
Atta dagar senare höll
resvag-nen åter framför slottstrappan för
att bortföra herrskapet. Louise
satt med sin get på ett af
stentrappstegen, oeh kysste
sorgsen hennes excellens Grefvinnans
hand, (hon kallades nu så i
Neuhof.) „Men vi ätcrsr hvarandra
om trenne veckor, min lilla
flic-ku", tröstade hon kärleksfullt
det bedröfvade barnet, „då
kominer du med din mor till
Karlsbad, der jag den tiden äfven skall
vistas. I ären då mina kära
gäster som det faller af sig sjelf;
och om din snälla mumma tj
å-terkommer frisk och sund. sa
förstår doktorn sin sak illa, eller
ock har du ej bedt flitigt nog
derom. Emellertid ball uti
sloi-I tet vuckert i ordning, min lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
