Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 4
lemnade ej sin skydd slinga hnnd,
utan tillropnde honom blött
några ord på ett fremmande språk,
hvarpå han med en vänlig
rörelse af hatlden, besvarade Louises
hötliga helsning’.
Lilla hvitskägg som ej visat
någon lust alt öfverge det
saftiga gräset, följde, nu i lustiga
språng, då Louise aflägsnat sig
några steg, och derpå med
smeknamn lockat henne till sig. Vid
slutet nf småskogen höll en
vacker vngn, hvilken stod föres|tä|ld
med fyra posthästar, och
postil-jonen blåste så gladt i hornet, att
Louises hjerta hoppade af glädje;
men in i den granna vagnen med
geten? nej, inte för allt i
verlden!
En tjenare som hon ansåg
fölen mycket förnäm herre, emedan
ban bar en röck med
silfversnö-ren, lyftade henne slutligen på
en vink nf damen, som en fjäder
på baksätet, och gaf henne den
lustigt smackande geten i famnen.
Några minuter sednare såg man
hela den hedervärda
församlingen vid äreporten — skott
knallade, kyrkklockorna ringde och
ett högt: „de komma! de komma!"
gick frän mun till mun, så att ile
resande sjelfve kunde höra det.
..Då måste före oss fru
excel-leus-Grefvinnan redan anländt."
sade Louise aningslös. Herren
och damen framför henne
skrattade rätt hjertligt, hvad skulle hon
tänka oni detta underbara
sällskap! bura hon intet tilJ slut gjort
en stor dumhet uti att sa de.r ti-
tan vidare fara med
vihlfreminan-de menniskor, de kunde när allt
gick omkring hell enkelt fara af
ined hennes vackra, lilla
hvit-skägg, och bon skulle, bara stå
och få se derpå. Men nej!
något dåligt kunde hon ej tro om
den vänliga damen, bon hade allt
för goda, milda ögon, och hade
inte »lofva Herren Gud" också
varit hennes moders
älsklingssång? en from mor, menade
Hickan i sin barnanfald, kunde
o-möjligt hafva en bedrugerska till
dotter. Under dylika tankar gaf
Louise knappt akt på att man
ankommit till äreporten.
Postil-jonen hejdade hästarne, ty ren
vid första anblicken såg ban,
att man icke. ined heder kunde
komma genom den trånga
porten: „Sen, sen! der sitter ju
skolmästarna Louise inne i vagnen,
och der är äfven hennes vackra,
hvita get!" hviskade bönderna
fulla af förvåning till hvarandra,
och glömde fördenskull att
ropa: »välkommen höga par!" och
„Vivat !" som det likväl var
aftaladt.
En stund väntade herrskapet i
vagnen tåligt hvad som komma
skulle. Schulzen bragte omsider
den halftmotsträfvande Franzel
med den tunga dynan, hvilken
bon ined sitt bitterondaste
ansigte räckte åt hennes excellens
Grefvinnan fram till vagnen: och
Hickan märkte genast till sin största
förundran, att den höga damen
inte en smula såg annorlunda ut
än fru Amtmauiiiumvn i Neuhof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
