Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2oi;
En morgon då Edmund och
linne systrar ifrigt voro
sysselsatta nird sitt arbete, inträdde Georg
helt andtruten: — Jag miste
tvätta uiina bänder, sade ban.
Jag sprang sii häftigt för att en
stund hinna arbeta hos er, att
jag raklång föll omkull. Se huru
jag smutsat mina händer. Alltför
mycken brådska båtar ej stort.
Medan Georg tvättade sina
händer, kommo tvenne små
gossar som just slutat sitt arbete,
fram till honom och bådo honom
blåsa säphublor. De voro alla
ifrigt sysselsatta med att låta de
lätta kloten uppstiga och med
blickarne följa deras flykt, då ett
häftigt buller som ett åskslag
plötsligt uppskrämde dem. De
befunno sig på en slags inre gård,
stötande till det rum der deras
kamrater arbetade; de rusade helt
häpna (lit in oeh frågade: —
Ilörde ni bullret?
— Jag trodde mig höra åskan,
sade Mary; men hvarföre ser du
så förskräckt ut?
Just som hon slutade dessa ord
hördes ett ännu fruktansvärdare
dån, oeh murarne omkring dem
darrade. Barnen bleknade och
stodo orörliga; inen Edmund
kastade sin yxa pä axeln oeh
skyndade ut för att se hvad det var.
Mary följde honom, och de sågo
snart, att en stor skorsten i
andra ändan af ruinen störtat neil
och att detta varit orsaken till
det ovanliga bullret.
Den del af slottet, som dc
värnlösa bebodde, hade alltid’
synts Edmund fullkomligt säker;
men barnen från byn grepos af
fasa och fruktan att allt skulle
störta öfver dein oeh skyndade
så fort deras fötter buro dem
tillbaka till sina hem. Edmund som
var en modig gosse, och stolt att
kunna gifva prof på sin
oförskräckthet, gjorde narr af deras
rädsla; men Mary, som var mera
försigtig, öfvertalade sin bror att
bedja en skicklig murare, som
just då arbetade bos Mr. Nelson,
komma och undersöka
Rossmo-res ruiner, på det ban skulle
säga om den del deraf som de
bebodde var säker eller icke.
Muraren kom, och efter en omsorgsfull
undersökning förklarade ban, att
deras rum ännu en vinter med
säkerhet kunde bebos, men att
ingen del af ruinen skulle hålla
sig längre ån ett år.
Det kostade mycket pä Mary
att. nödgas lemna en bostad, som
i all sin torftighet för henne egt
sa mycket behag; der hade hon
och hennes syskon lefvat så
lyckligt och endrägtigt tillsammans
ända sedan modrens död, det vill
säga i nära fyra års tid; men
hon beslöt, att genast söka ett
annat hem: hon hade nu råd att
hyra en beqvämare och
rymligare bostad. Utan att. förlora
någon tid, begaf hon sig till byn.
soln låg vid yttersta ändan af
deri allé, som förde upp till Mr.
Nelsons slott. Unn önskade der
finna rum för att vara sin bror
och de goda linea fröknarna
litet närmare. Hon faun blott ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
