Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sinn Mary ej för någon lindé
oinitilni de förföljelser, för hvilka
hon vnr utsatt i anledning nf den
olyckliga skatten, så inbillade sig
M. Hopkins att ingen annan än
ban och de fattiga barnen hade
reda på detta fynd, och beslöt
derföre att behålla hela skatten
för egen räkning. Han blef
derföre obehagligt öfverraskad dä
ban några veckor derefter får
e-inottaga ett bref af sin patron,
M. Harvey, deri ban begär de i
Rossinore funna pengarne.
Hopkins hade sålt bort guldmynten,
jemte några af de andra; men
ban smickrade sig ined att
barnen och dc unga fröknarna, ål
hvilka han nu gissade, att de
visade sitt fynd, icke skulle
kunna veta oin de varit nf guld
eller ej, och hyste ingen fruktan för
att de mynt som föi skrefvo sig
IVån Henrik VII:s tid skulle
l||ifva honom återfordrade, emedan
han trodde, att de belt och
hållet undgått deras
uppmärksamhet. Unn skickade derföre
silverslantarna och några andra
mynt af mindre värde, och
ursäktade sig att ej förr hafva sändt
dem dermed, ntt ban hade ansett
dem vara af noll och intet
värde.
M. Harvey svarade härpå och
sade, att ban ej kunde anse dem
vara så utan aili värde, då flere
guldmynt befunno sig deribland
och ban ville veta hvarföre icke
dessa, samt de ifrån Heurik YJI:
des tid blifvit honom tillsända.
M. Hopkins förnekade alt ban
någonsin emottagit några dylika;
men ban blef som träflad af
a-skan då M. Harvey, som svar på
lians osanning, skickade honom
en förteckning öfver de mynt
barnen öfverlemnat åt honom, och
en ungranu afbildning af (lent,
som nu icke återfunnos, lian
underrättade honom derjemte om
ntt denna förteckning och ritning
blifvit gjord af de unga
fröknarna, som sett dc ifrågavarande
mynten.
Förvaltaren trodde sig icke
hat-va någon annan utväg att
komma ur denna klämma, än att djerft
framhärda i sin osanning. Han
svarade att det var möjligt, oeh
sannolikt, att dylika mynt blifvit
funna uti lvosstnores ruiner, och
att det utan tvifvel var dem, som
de unga fröknarna sade sig
hafva sett; mon ban förklarade
bestämdt, att ile aldrig kommit i
hans händer; att ban afsändt alla
dem ban emottagit; och livad
deras öde angick, så trodde ban
att Edmond och Mary bäst
skulle kunna säga hvart dc gjort af
med dem, sedan dc visat dem är
fröknarna Nelson.
Dc värnlösa blefvo både
bestörta och sårade då de af
Isabella oeh Caroliuc hörde hvilken
beskyllning man emot dem
utslungat. De sågo en stund
under tystnad pa hvarandra, derpå
utbrast Peggy:
— Hell visst måste M.
Hopkins minne pa ott märkvärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
