Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215»
hufva suckat, brummat och tändt
sin pipa, sade hon åt Mary:
— Välan, hvad gjorde du af
den skatt, som du hade den
lyckan att finna?
Mary sade att de hade
återlemna! den åt förvaltaren M.
Hopkins.
— Det skulle jag icke i ert
ställe hafva gjort, återtog den
gamla med en hånfull röst. —
Då cn lycka händer oss, så bör
nian ej vända ryggen till. — Men
hvartill tjenar att tala derom?
Det soin är gjordt, år gjordt. —
•lag tänker försöka här i
ruinerna om jag ej skall hafva lyckan
med mig före nästa Sankt
Patriksdag. Man har sagt mig att
de lågo längre bort ån tjugu mil,
och derföre har jag ej förr varit
hår. — Men bättre sent än
aldrig.
Mary blef mycket bestort
häröfver och det icke utan skål; ty
hon visste väl, att skulle Me g
engång börja gräfva, skulle hon
cj sluta innan hon genomgräft det
gamla slottet från början till slut.
Der var onödigt alt för henne
tala om faran att lefvande
begrafvas under Ivossniores ruiner,
ännu mindre oui osannolikbeten af
att der ytterligare upptäcka en
kruka fylld med guldmynt. Hon
stödde (irmbågarne mot knäna,
tillstoppade med händerna sina
öron och sade åt. Mary och
hennes systrar, att de ej skulle
spilla bort sin tid med onödiga
predikningar, hon var äldre och klo-
kare än de; och ntt det dessutom
var detsamma livad de sade, hon
skulle ändå från i morgon
bittida börja sitt arbete: — lfnll du
cj ger mig skadeersättning, om
du ej vill att jag skall gräfva
här. ’
Oeh hvad skulle vi då
masta gifva för att ni ej skulle
göra det? sade Mary som befann
sig i den obehagliga
belägenheten att antingen börja ett gräl
eller öfvergifva sin bostad, om
bon icke gick in ]iå de vilkor,
som den gamla hexan
uppställde.
Ilon förklarade sig nemligen
ieke nöjd med mindre än cn
krona.
Mary gaf henne genast en half
krona, i hopp att sålunda
friköpa sig från den elaka gummans
förföljelser; men hon bedrog sig;
ty veckan var knappt
lilländalu-pen innan hon äter infann sig
och upprepade sina hotelser att
följande dag sätta sig till verket,
om nian ej gal’ henne pengar till
tobak.
Dagen derpå, och alla
följande dagar återkom den
oefterrät-liga Meg aili under samma
förevändning, och den stackars
Mary, som ständigt måste komma
fram ined några penni, utbrast
slutligen: — Upptäckten af
denna skatt har ingalunda medfört
lycka, utan snarare motsatsen:
gifve (Jud, att vi aldrig funnit
den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
