Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215»
julen till landet: oeli, hvilken glad
jul för alla ärliga nienskor! l)e
åter, som icke äro årliga, böra
ieke göra sin räkning nå någon
lycka hvarken till jul eller eljest.
— Men I skoleu få veta allt när
vi åter råkas: mån emellertid väl,
mina käril små systrar, önskar
Er glade och tillgifne bror
Edmond".
För att förslå Edmonds glädje
måste innu känna några af de
||ändelser som tilldragit sig efter
familjen Nelsons ankomst till
Dublin. En morgon hade de unga
flickorna med sin far gått. att
besöka ett dyrbart bibliothek, som
tillhörde en förnäm herre, som
satie sin ära uti att dela med sig
nf den njutning oeh de föriuoner
soin lians rikedomar och hans
sinne för allt högt oeli slort i
konst och litteratur hade samlat
||||ikring honom, Som ban
kände M. Nelsons djupa kunskaper
i gamla mynt oeh medaljer,
visade lörd Kiunaird för honom
en dyrbar samling deraf för att
fråga honom hans äsigt
angående vissa mynt som han belt
nyligen till ett högt pris hade
till-liandlat sig. Det var just.
desamma, som de smà värnlösa funnit
bland slottet Rossinores ruiner.
Isabella och hennes syster
igenkände dem ögonblickligt, och som
det kors, som Isabella ristnt på
enhvar af dessa medelst tillhjelp
al ett solglas ännu var
fullkomligt tydligt, kunde ej en skymt
»I tvifvel härom mera återstå.
Lörd Kinnaird, som på det
lifligaste intresserade sig för de
små värnlösas historie äfvensom
för det behagliga sätt, hvarpå den
af Isabella berättades, skickade
genast efter den person, hvilken
säll honom de ifrågavarande
mynten. Det var en sehackorjude.
Han vägrade till en början att
såga af hvem han fått dem,
e-niednu ban köpt dem, sade ban,
med det uttryckliga vilkor, att
iakttaga tystnad i detta afseende.
Men öfverhopad af frågor,
medgaf hnn slutligen, att ett af de
hufvudsakligaste vilkor vid
handeln varit, att ej försälja dem i
Irland; men att han låtit fresta
sig af det höga ]iris lörd
Kinnaird bjudit.
Men då juden slutligen erfor,
att de varit stulna och att han
skulle blifva anklagad för
delaktighet och medvetandet 0111
stölden ifall han ej tillstod bela
sanningen, förklarade ban slutligen,
att ban köpt dem nf en för
honom fullkomligt obekant herre;
men tillade hnn, han skulle utan
tvekan igenkänna och utpeka
honom, om han finge se honom en
enda gång till.
Förvaltaren Hopkins råkade
just då befinna sig i Dublin, oeh
M. Nelson gömde juden i en
bankirs kabinett, hos hvilken
Hopkins, enligt öfverenskommelse,
-kulle komma och göra upp
sina räkningar ined honom.
Hopkins kom på den utsatta tiden.
— Juden igenkände honom —
förklarade på sin cd, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
