Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvenne vänner.
Af CliriNlion Winther.
K rån tlnnsknii nf e * • *
(Forts. fr. mo 27.)
Af dessa landsétrykare hade
också några familjer, beslående uf
ganiln ocli unga, milli ocli
qvinnor, till ett antal af några och
tjugu, infunnit sig vid
marknaden, oeh drefvo nu sina
gyckle-rier under de förr omtalade
lindome utanför staden. Iliir stod
då också jag oeh såg med stor
förvåning på den sirliga,
smidiga oeh fräcka dans, som en ung
karl och en vacker flicka
utförde. I)e knappte kastagnctter
dertill, medan ett par andra spelade
på cirtra och violin. Då kände
jag mig med ens vidrörd pä
armen, jag vände mig åt sidan och
såg en liten ziguenarflicka af
omkring min ålder slå framför mig;
om hufvudet hade hon bundit en
mörkröd sidenduk, under denna
hängde hennes hecksvarta lockar
som små ormar omkring öronen
och ned öfver det bruna ansigtet.
Hennes öfriga drägt var en
mörkblå yllekjortel oeli — bara
fötter! Leende öfver bela anletet,
så att man såg hennes bländande
hvita tänder mellan de röda
lapparne, neg hon djupt för mig,
och stirrade på mig med sina
två, svarta, listiga ögon: ..Lilla,
vackra Herre!" sade hon ödmjukt
och lismande, .lägg något blankt
i min hand, sa skall jag säga dig
din lycka!"
För en skilling ville hon
förutsäga mig mitt framtida öde!
..livad heter dtt?" frågade jag, i
ilet. jag sökte i min ficka: „de
kalla mig Ivirja, min nådiga
herre!" svarade Hickan nigande.
„Kirja betyder en myra: de
kalla mig myran för att jag är så
gcschiriiidl säga de."
.lag fick tag i ett nytt
mark-stycke ur min ficka ocli lade det
i hennes lilla, svartbruna hand
som hon stadigt höll fram, och
medan jag ännu beständigt höll
min lilla syster vid min venstra
hand, öppnade jag den högra, och
öfverlemnade den till den lilla
hexan och hörde naturligtvis belt
nyfiket på hvad hon sade mig.
Och hon sade mycket, och en
stor lycka förespådde hon mig.
Hennes tunga stannade ieke ett
ögonblick, medan hon som man
säger lofvade guld och gröna
sko-gar, oeh efter hvar sats, slog
hon sina skälmaktiga, stickande
ögon upp på mig, för att se om
jag också var fullt uppmärksam.
En stor svärm menniskor, bland
hvilka äfven några ziguenare,
lindé småningom trångt sig omkring
oss, den lilla spåqvtumin slutade
siu spådom med en klatsch i min
hand, neg djupt, och slingrade
sig smidig som en orm ut
igenom deri täta krets, hvari vi
stodo. Äfven jag banade mig väg
och gick tillbaka till staden ined
min syster. Mina föräldrar hade
väntat på oss, de voro allt
färdiga att fara hem, och kort derpå
voro de också pà vågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
