Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat än mill ||jerta som
lu|llade häftigt. Jag höjde tnig ned,
oeli kände nil marken der jag
stod; då tycktes det mig som
halle jag kommit hört från den
beträdda stigen oeli nu stod i det
frodiga gräset. Denna upptäckt
förvirrade mig ännu mer, och i
stället all genast gä i samma
linie för att kommit till en utgång
af skogen, vände jag mig än till
höger, än till venster, för att
möjligen återfinna den förlorade
stigell. Till slut började jag
springa; men förstorade dervid mitt
missöde; ty än insnärjde jag mig
i lörnbuskarne, ån loll jag öfver
trädens tjocka rötter. Då jag vid
ett sådant tillfälle engång
tappade min mössa och böjde mig ned
för alt taga den upp igen,
tycktes mig som hörde jag långt
borta ett ljud, liksom af en
menni-skoröst. Jag stod stilla och
lyssnade med återhållen andedrägt.
Efter ett par sekunder hörde jag
etl dylikt ljud i samma riktning;
dit bort styrde jag initia steg, i
det hopp att träffa på folk som
kunde visa mig vägen. Ju
längre in i skogen jag kom, ju
tydligare ljöd stämman, och snart
kunde jag urskilja flere.
Plötsligt tindrade genom buskarne en
svag ljusglimt, den försvann och
visade sig åter allt efter som jag
härmade mig. Jordmånen
började böja sig, jag märkte att jag
gick uppför en backe, och efter
att hafva arbetat mig genom
några täta buskar, klättrade jag
slutligen mera än jag gick upp-
för en kulle, som var brvext med
kort ljung, samt temligen stel,
och bakom hvilken,det omtalade
ljuset sken starkt. Auteligeii stod
jng på den öfversta toppen,
bakom en hagtornsbuske, och kunde
se ned på den andra sidan, och
här frambjüd sig för mitt öga en
syn, Som både oroade och dock
i högsta grad fängslade min
nyfikenhet.
4.
Jag kunde öfverse en liren trång
dal, som på trenne sidor var
omgifven af höjder, dessa voro
be-vexta med stora bokar, hvilkas
yfviga kronor lutade öfver
slut-ningarne. På den fjerde sidan
gick den i en jemn slutning ned
mot det tätaste af skogen. Midt
i daleti brunrio tvenne eldar,
öfver hvilka, på uppresta pålar med
tvärstänger på, hängde stora
kittlar och kokade, så röken steg
upp i luften. Rundt kring dessa
eldar låg, stod och rörde sig ett
brokigt hvimmel af menniskor, i
hvilka jag staxt igenkände de så
beryktade ziguenarne. Gamla,
svartbruna qvinnor sysslade vid
kittlarne: unga karlar och flickor
lågo makligt nedkastade på
ryggen i den mjuka ljungen; en
mängd barn sutto vid eldarna och
lekte med hvarandra: männerna
sutto ncdhukade och pratade
ifrigt pa ett för mig obekant språk.
Nästan alla, utan undantag,
unga och gamla, rökte ur små,
korta tobakspipor, hvilka särdeles
misskläddc isynnerhet de unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
