Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2-2«
^Ack, smörgås!"" hörns nu de små,
Och glädjestrålande de stå.
Och nv så öppnas lilla mund,
Men systern hviska hörs på stund:
^Ack nej, jag äter ej den här,
Jag sparar den ål lille Pehr.™
uNå, har Du smörgås ofta fått
Dä du ej har dess mera brådt fv
uNej, blott i fjol — en gång det var —
Men Pehr det aldrig smakat har.’"
Men frun hon tryckte bort en tår,
Den lillas kärlek hon förstår:
u_Nej flicka, smörgåsen förtär,
Nog sörjer jag för lille Pehr
Du barn, som uti öfverflöd
Ej ännu tänkt pä andras nöd
A an du din enda smörgås ge?
Det är en sann försakelse.
—a.
Tvenne vänner.
Af Christian Winther.
Från danskan af e * * *
(Forts. fr. n:o 28.)
Men mitt rop hade icke bragt
endast bunden på benen, också
bela det svarta bandet, hade
liksom berürdt af ett elektriskt slag
störtat upp från sin makliga
hvila, och alla de bruna ansigtena
ocb tindrande ögonen vände sig
mot mig. Fem à sex unge män
klättrade uppför backen och
närmade sig mig; men ett mäktigt:
„VowIh från Sultans strupe, och
ett käckt hopp emot dem, höll
dem på vederbörligt afstånd.
Sultan ställde sig vid min sida, såg
upp till mig ocb hviftade med
svansen, liksom för att inge mig
mod: och rädd var jag i sjelfva
verket heller icke, då jag hade
honom till mitt beskydd. I
detsamma trädde en lång karl, klädd
i en kort, röd kappa, och med
en beQädrad hatt ut ifrån ett af
de. omtalade tälten. Det var
troligen bandets anförare eller
»Hertig" som de ofta, kallade honom.
Han ropade par ord till ynglin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
