Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215»
inskrifna i Majföreningen, men
som ändå gerna velat försöka alt
ef i er bilsfn förmåga hjelpa några
einä foglar, hvilka hade råkat 5
nlyeka» Barnen kunde ilen
gången ii’ke göra något till deras
rftddning annat :’ln att litet
förkorta deras lidande, men Gud ser
nieBt till viljan oeh blott viljan ii t*
god hos barn, så äro de nog på
rätta vägen. Den lilla
sannfärdiga historien kan ock visa, att
man ibland, för att handla i
fullkomlig öfverensstämmelse med
andan af ett löfte, måste tvinga
sig att handla emot bokstafven
deraf. Det råtta är ibland svårt ntt
finna och ser nästan ut soin orätt.
Det var i en socken, långt
borta i KareleO; Öfver en hög ås
gick landsvägen fram. Vid
landsvägen låg en gård, en byggning
der en familj med många små
barn bodde. Bakom byggningen
låg en liten trädgård oeb bakom
den sträckte sig åker och äng ocb
kullar — och så åter åker oeh
äng och kullar och åsar i
oändlighet. Sådant var landskapet
— sjö fanns der ej — och (let
var skada.
I trädgården sprungo barnen
en vacker, solig morgon och
lekte det ena och det andra. Der
voro flera små gossar ocb flickor
ocb de hade mycket roligt. Det
var också roligt för dem att se
huru några arbetskarlar, hvilka
skulle bygga upp ett uthus viel
landsvägen, togo ned en
Ram-mal stuga, hvars stoekar skulle
begagnas till den nya bodan. Lil-
la Otto höll just på att sälta sin
fot på, som ban tyekto, en
hötapp, då hnn stadnade i
yttersta förundran, betraktande
hötappen.
„Flickor, gossar, kommen hit"
— ropade ban, stirrande ned
framför sig.
Barnen skyndade fram, också
den tioårige Edvard skyndade dit.
från sin blombånk, hvilken han
just höll på att vattna. Alin
dessa små hufvuden böjde sig neil
öfver den lilla tingesten. Ingen
begrep sig rätt derpå innan
Edvard förklarade: „Det är ett
fo-gclbo, ett litet stackars fngelbo!"
..Ack, det stackars, lilla
fogel-boet", ropade barnen, om
hvar-and ra.
„Iluru har det kommit hit,
midt på trädgårdsgången, oeh
hvad skola vi nu företaga oss med
det?"
„Och här är också ett!» „Och
här ännu ett", ropade Inn, ..här
är belt små ungar."
Der låg verkligen på
trädgårdsgången vid landsvägen. De
obeskedliga arbetskarlarne hade utan
ringaste tanke på hvad illa de
gjorde, kastat ned från
takspnr-rarne de små fogelboen, dà de
voro dem i vägen.
De äldre af barnen togo hvar
och en varsamt ett bo i sina
bänder och skyndade in till
föråldrarna, för att få råd och hjel]|
för de arma, små fogelungartia.
Lille Otto sprang i fyrsprång i
spetsen för tåget och rusade in
med andan i halsen, ropande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
