Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blickade lllngi’ in i th: oskyldiga
englnögonen.
„Det är en sådan snäll unge",
sade svarfverskati der hon stod
framför pastorn oeh häda
blickade efter den lilla som glädtigt
sprang ibland blommorna, „hon
läser så gerna sina böner och vill
ståndigt och jemt att jag skall
tala med henne om Gud och
himmelen: oeh aldrig har hon gjort
mig sorg, hon är ständigt lydig
och glad och vänlig."
„Ja, ja", sade pastorn
betydelsefullt, „bed Gud bevara henne,
lika ren och god." När ban
sedan gick förbi Nvdia, lade ban
välsignande sin gamla skrynkliga
hand på hennes hufvud.
„Hon lefver icke länge på
jorden", sade några, „så kloka och
snälla barn dröja sällan länge
qvar här."
Men modren svarade: „hon är
så frisk och stark och munter, se
huru röda hennes kinder äro och
huru klara hennes ögon och
alltid är bon glad, ett sjukt barn
skulle ej ha’ så fast bull och
vara så glad."
En dag for ett kringresande
konst beridnrsällsknp genont byn.
De rastade vid det lilla
värdshuset. Allt folket i bvn
skyndade till för att se fremlingarne och
bela skaror af barn trängdes på
gärden för att få se det granna
sällskapet och de lärda hästarne.
Lilla Nydia vågade sig icke
ensam ut ibland folket, hon stod i
8varfvarens lilla trädgårdstäppa
och tryckte sitt ansigte så når
stakettet som möjligt för att
båttre kunna se in på
vårdshusgär-den. Herrar och fruntimmer
promenerade af och an,
ridknektarne skötte om hästarne, hvilka
frustande och stampande stodo i
stallen och viil trappan. Äfven
några små barn i besynnerliga
drägter sprungo omkring på gården
eller sutto i åkdonen och på
bänken utanför huset. Några kommo
under sina lekar äfven till
stakettet der Nvdia stod och
började prata med henne. Snart
sållade sig en äldre herre till dem.
„Pappa, herr direktör, koin och
se", ropade barnen „en sådan
vacker bondflicka!"
Dengamleherrn betraktade
förundrad det lilla sköna ansigtet
och derefter de grofva simpla
kläderna.
„Hvad heter du barn?"
„Nydia", svarade flickan och
blickade frimodigt upp på den
frågande.
„Och hvem är din pappa?"
Nydia betänkte sig ett
ögonblick, derpå svarade hon: ..Jag
vet inte.:., han är min pappa,"
„Men hvad gör han?"
„Han surrar med ett hjul."
De fremmande barnen
skrattade.
„Tyst!" ropade den gamle herrn
så strängt att dc genast tystnade
och lilla Nydia förskräckt drog
bort sin hand som den
fremmande fattat.
„Jasä, ban surrar med ett hjul",
fortfor den fremmande. „IIuru
gammal är du?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
