Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215»
»Fyra år."
»Bor du der i stugan?"
»Ja."
Ȁren .) fattiga?,,
»Nej! Greta neil Anna il ro
mycket fattigare, vi hafva I »röd alla
ilagi r."
„Hnr ni mjölk också och kött
och annat?"
ȁh nej, icke alltid, men jag
blir så mätt af bröd."
„Men tycker du icke om kaka
oeh socker och kaffe?"
„Ack jo!" utbrast Nvdia med
glänsande blickar: „kaffo liarjag
fält hos pastorns och mamma
har en gäng gifvit mig en
konfekt. som hon hemtade från ett
bröllopskalas."
..Tycker du om dc här små
barnen?"
„Ac.k jo! dc ha’ sd vackra
klä-I der!"
»Skulle du inte gerna vilja
leka med deui?"
»Jo, jag skall straxt öppna
porten."
Nydia hoppade öfver
gräslindan.
»En fulländad skönhet!" utbrast
den gande mannen »en
fullkomlig gratie i hvarje fingerspets!
Huru hon springer! Och de der
lockarne!"
Dc fremmande barnen
skyndade in genom den öppnade porten
och spridde sig kring den lilla
trädgården der Nydia visade dem
hvar tobaken växte oeh huru
krns-myntnn och kummin såg ut och
skänkte några qvistar åbrodd åt
hvar och en. Den gamle herrn
hade emellertid gått in i stugan.
Der talade ban länge och väl med
svarfvarfolket. När barnen
kommo in satt svarfvnren bredvid
sin svarfstol med ett dystert
utseende.
»Jag säljer icke mitt barn",
sade ban.
Den fremmande nämnde en stor
summa.
»Nej icke ens för det",
svarade svarfvarcn.
Den fremmande nämnde en
ännu större summa. Då reste sig
svarfvaren. lade sin stora hårda
hand på Nydias hufvud och
sade : »herre, för hela verldens guld
säljer jag icke mitt. barn!"
Modren stod vid spiseln och
tummade på sitt förkläde: »det
vore ändå en bra stor åra lör vårt
barn", sade hon tvekande. »Jag
har läst i böcker huru sådana
barn klädas i guld och purpur
och Nydia skulle bli bra
vacker."
»Ja det skulle hon",
försäkrade den fremmande och närmade
sig modren.
»Men jag har också hört att
de bli strängt agade ocb få så
litet mat för att bii lättare och
vigare", tillade hon.
„Barn osanning", sade mannen,
men då han blef varse barnen
som nyfikna stodo i dörren
befallte hnn dem gä bort. och de
lydde ögonblickligen, »mat få de
tillräckligt", fortfor ban »och de
som äro lydiga oeh läraktiga
behöfva ingen aga. Er lilla dotter
bar en gestalt och ett sätt att gä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
