Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ilng inträdde en |jennie, i
lilius lilit och knstiide sig ned för
linns fötter.
.,Herre, alraffu ej din tjenare,
ehuru han kommer såsom
olyckans utskickade."
hvad hemtar du? Jassufs
makt är stor och olyekifn har
alltid förblifvit hans besegrade
fiende."
„Herre, tigrar och lejon refvo
dina hjordar. Femhundrade
dina oxar slogos af dem." -
„01yekans utskickade, sådana
budskap skada ej Jussufs makt.
Hvad vill du mer?"
„Sjuhiindrnde dina kameler
föllo för pesten uti Azims dal."
^Olyckans utskickade, din
å-syn är mig ej kår. Aflägsna
dig."
„Herre, hör mig ännu och
vredgas ej. Din son föll i
röfvare-hånder och träder ej mera för
dina ögon.»
Nu bleknade Jussufs kinder. I
vrede och sorg rusade han upp.
Han slet sina kläder sönder, ref
sitt grånade Bkägg och upphäfde
högljudda klagorop.
„Min son, min son — minn
dagars sol, mina nätters måne,
hvar blef du? Jag vill àtcrhnfva
dig! Jussufs vilja är stark, jag
skall halva dig. Jehovah, hör
mig, jag vill hafva min son
å-ter."
SA klagade, fadren i vild
förtvillan och modren ditkallades af
hans klagoljud. Vid
sorgebudskapet kastade hon sig ned på
marken, slog sig för silt bröst, ref
sina kläder sönder och gret
strida tårar. Dc arma förstodo ej
alt böja sig under Guds dom och
deras klagan var tröstlös.
Den sköna och unga Deborah,
deras dotter, nalkades från
bergen. Hon hade i aftonsvalkan
gått till flodstranden för att der
möta den från öknen åtcrväntade
brödren, samt. hans vän Ezekiel.
Men dc hade ännu ej återvändt
och hon skyndade mot hemmet
för att jemte tjenarinnorna vattna
sin faders törstande hjordar.
Hennes lätta drägt flägtade i
aftonvinden och visade hennes små
fötter, skyddade af sandaler.
Hennes rika, svarta lockar omslötos
nf ett gyllene band. Med späda,
ehuru starka armar lyftade hon
vatten-kärlen och ingen af
hjorden blef af henne glömd. Efter
förrättadt arbete sutte hon sig neil
vid brunnen. På vattnets yta
lekte redan månens strålar och
belyste hennes yppiga skönhet. Hon
satt der drömmande och ensam
och den österländska natten
svepte allt. tätare om henne sin
varma, mörka, rosetidoftande mantel.
DA nalkades en af grannskapets
herdar. Han helsade henne.
„Låt dina fötter trampa
hemmets våg, Debornh", sade ban.
„Der gästar i Edert tält en bos
Eder ej förr sedd gäst."
„Ar der en mun från
fremmande nejder," sade. Deborah, „sä
bereder min mor väl för honom
aftonvarden. — Dadlar, honung
och mjölk finnes der nog."
„Dylika gåfvor låtsar den gä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
