Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nf sorgen, må. i ödmjuk
förtröstan sökn denna ört. Unn skall
med denna linnn lindring i sin
sorg, och styrka ntt härå den."
Dcbornh gjorde såsom engeln
sngt lieuue. Hennes hjerta
kände snart örtens helnnde krnft oeh
vände hemåt att. ock låta sina
föräldrar få del af dess balsam.
Oeh du som sörjer, må troget
söka örten Tålamod. Den soln
söker, ban finner och finner med
honom lindring i sina bekymmer.
— a.
Lennart Torstensson.
I Helsingfors fins bland de
många samlingar universitetet eger
oekså ett så kalladt etnografiskt
museum, dit du bestämdt måste
göra en titt, i fall du ej sett
något dylikt förut. Der får man
förundra sig öfver mångahanda
märkvärdiga saker, gamla
stenredskap, hvilka påträffats i
jordens sköte, brokiga oeh granna
folkdrägter, bössor, kämpa svärd
och dylikt. Sedan får du äfven
sigte på en jernrustning, som står
der så svart och högtidlig i en
vrå; när en karl i tiden bar den
på sig, var hnn fullständigt
skyddad, preeis som en skalbagge i
sitt hårda omhölje: ban hade
benen beklädda med jern, på
sjelfva kroppen det fasta pansaret och
slutligen på hufvudet sin hjelm.
Ett slags galler skylde ansigtet
så att tlu gerna kan föreställa dig
att ännu i dag någon tapper
riddares ögon hot fullt blicka fram
från den tillslutna, trygga huf-
vudbonaden, ja, om tlu ej vore
för kort dertill oeh om icke
någon varit betänkt på att der strax
bredvid fästa upp en ledsam tryckt
lapp: Fi nan ka fota, Får ej
riil-eörcu, skulle du helt visst hafva
god lust att sjelf krypa in i den
ståtliga malmstoden och sedan
inbilla dig vara en hurtig
riddare från forna dagar. Ja, bara
inte alltid det förtretliga ont
skulle vara i vägen — mon nu få vi
väl nöja oss med ntt blott tänka
på tle gamla dagarne, när den
tappre krigaren skred fram
istrids-hvimlet, hvarest vapenbrak oeh
manfall voro som störst och
kilian slant, undan från haus
stålblanka brynjn.
Vi skola dock oj gå tillbaka
ända till riddaretiden för dennn
gång, utan Stndnn litet förr, vid
den tid, då man började lägga af
harnesken — hvilka du säkert
skulle betrakta mycket hellre än
de fula gråa sch i neil er som uu
begagnas. Vi vilja i dag göra
bekantskap med en af den store
konung Gustaf Adolfs lärjungar
i krigskonsten, och till på köpet
den utmärktaste af dem alla, en
som gående i sin lärares spår
genom flere lysande drabbningar
visade, att hans rnska krigare från
norden, äfven uti lättare drägter
kunde fa bugt med de stolta
jern-klåddn kejserliga skarorna.
Klarare än sin samtid insåg Gustaf
Adolf, att just hvad inan hittil|s
lindé ansett som bidragande till
.soldatens trygghet, ilen väldiga
I jernbeklädnnden, vnr en svaghet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
