Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergfolk från Tysklnntl, livilkn
liiidc uppfört bftttre bus nf tråd
och sten, oeh snart stod der en
liten treflig by ined omkring 40
hus. Utanför många nf dessa
vo-10 små blomsterträdgårdar, i
hvilka rosor, löfkojor oeh neglickor
doftade, likasom de blomstrat
därhemma i Tyskland. Männen
ombesörjde arbetet på fältet oeh
qvinnorna det inre hushållet. Eli
lustig barnskara tumlade om i
den lilla byn och inan kunde
icke uif-ra veta att der för ungefår
sjuttio år sedan endast varit skog
oeh ödemark. En kyrka hade
Nenbruehs innevånare ännu ieke
och de måste gå nära två mil för
att komma till en sådan, men en
skola hade dej och en präktig oeh
förståndig skolmästare, hvilken
hade sett mycket af verlden ocb
kom temmeligen väl tillråtta med
barnen. Dessa hade dock till cn
del uppvuxit något vildt innan
dc kommo under en ordentlig
eknlitikt.
Skolhuset, till hvilket gossar
och flickor vandrade, stod
enstaka viil sidan af byn och med
flere sköna lekplatser rundt
omkring; dessa voro mycket
omtyckta af gossarne, kanske lika
mycket som herr Bauers
under-visningstiminar, ehuru de äfven
tyckte om dem.
Der förenade de sig nu uti
allehanda lekar under
mellanstunderna ocb dà gick det ofta
något högljudt till; flickorna
samlade sig mest skildt på en kulle
och undcrhöllo sig ined mera stil-
la lekar, men gossarne brydde sig
icke mycket ont sådana. Ofta
hände ibt dock att flickorna
började ropa: »nu kokar gamle
»Pop-pel" igen:" och då sprungo
gossarne skyndsamt till dem och
ställde sig på tåspetsarne eller på
stora stenar; alin spejade öfver
till den närbelägna skogen, och
när de sågo en smal rökpelare
uppstiga derifrån, skållade åter
enhälligt ropet: »nu kokar gamle
Poppel! nu kokar gamle Poppcl!"
Den gamle Poppel var en nian,
som ingen i bela byn kände; ban
hade för längesedan kommit till
denna trakt och bodde
derborta i skogen. Om det då var
möjligt, sä drog en liten trupp af de
vildaste gossarne efter slutad
skola ända till skogsbrynet,
hvarest den gamles boning stod på
en ödslig kulle. Den okände
gamle, hvilken — man visste icke
hvarföre — hade blifvit kallad
»gamle Poppel", var ott ståndigt
föremål för barnens upptåg. Barn
hafva ofta en grym lust att
gäckas med dem, som icke vilja låta
, gäcka sig. Så snart barnen i
Neubruch hade märkt ntt den
gamle mannen, som också
kallades »eremiten i skogen" icke
kunde tåla barn och ofta blef riktigt
förgrymmad när de kommo
honom för nära, vnr det denis
högsta fröjd att reta honom. Sä
snart de af rökpelaren från
sko-’ gen kunde gissa att ban var
hemma, smögo de sig så nära dc
kunde till det gamla huset och
upp-I häfde ett skri: — »gamla Poppel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
